Publicerad den 7 juli, 2015 av Madeleine Tjernberg Dahlin — Inga Kommentarer ↓

Semestern är här och tillbringas till stor del i sommarstugan tillsammans med familjen och ett gäng hundar. I en av hundgårdarna ligger Zack, pappas äldsta hund. Nosen är grå, kroppen har tappat i styrka och synen och hörseln är inte vad den varit. Många år i älgskogen börjar ta ut sin rätt.

Zack fick en tuff start som älghund. Vi hade få hundar i laget i början av hans karriär och han fick kliva in i hetluften direkt. Älgarna började tidigt trilla för honom men allt som oftast var det skenälgar. Heta upptag och skallgivning i förföljandet gjorde att älgarna oftast valde att ta till flykten. Hos passkyttarna har han alltid varit högt aktad. När Zack släpptes kunde man vara säker på upptag och hundskall. De första åren var ståndskallen lätträknade men med åren kom de allt oftare. Vi har följts åt under våra jaktliga karriärer. Zack var den hund som jag först började gå som hundförare med, ett fantastiskt sök, mycket bra samarbete och hans förmåga att finna älg gjorde att jag blev helt frälst i jakten med löshund. Zack har givit mig otroligt många fina jaktminnen och det är med sorg i hjärtat jag nu ser hur han börjar tackla av. Hans liv som jakthund har varit bra, han har fått göra det han älskar ofta och mycket. Däremellan har han trivts bäst med att ligga i lugn och ro. Han har själv valt när och från vilka han ha velat få kel och smek. Med drygt 100-talet fällda älgar tror jag att han känner sig rätt nöjd.

Nu är det dags för en ny generation älghundar att ta plats. Taiga, min 1-åriga tik, ska jagas in till hösten, jaktkompisen Anders har nyligen hämtat en jämthundvalp och min bror hämtar sin första egna hund i slutet av denna vecka, en hälleforsvalp. Roligt att bror vågat välja en annan hundras än den, i vår familj, annars självklara gråhunden  Blir spännande att följa denna generation älghundars utveckling!

Madde