Helgen har bjudit på många olika händelser, en del positiva och andra mindre roliga.

Lördagens jakt gav bra resultat och vi kunde summera tre fällda kalvar innan dagen var slut. Förutom de fällda älgarna hade vi flera älgobs av passkyttar, bla. släpptes en ko då det var oklart om hon hade kalv. Det är svårt det där med koskytte, särskilt på vägpass då man oftast inte har särskilt lång tid på sig att avgöra om det finns någon kalv med. Det bästa är när man hunnit få indikationer innan på hur det är med den saken. Om man inte är säker på situationen är det alltid bättre att hålla inne med skottet än att chansa och låta det gå. Som en klok gubbe sa till mig under ett av mina första år som jägare ”du kan aldrig ångra ett skott du inte skjutit”.

Söndagen bjöd på mer dramatik. Vi bestämde oss för att jaga av den södra kanten på området. Passen lottades ut och två hundar släpptes med olika utgångspunkter. Ganska snart meddelar en passkytt att en större tjur har passerat honom.

I vårt älgskötselområde är det bestämt att i september är det förbud på tjurar med fler än 10-taggar. I oktober har vi en pott på 10 stycken tjurar med fler än 10-taggar och när den är full så inträder åter förbud på dessa. Syftet med förbudet är att försöka öka älgstammens medelålder och kvalitet. Risken med en för ung älgstam med få kapitala tjurar är att korna går i ombrunst, resultatet blir sent födda kalvar eller att korna inte betäcks alls.

Passkytten släppte således denna tjur förbi sig. En stund senare får samma kille ko med två kalvar i pass och skjuter på den bakre kalven som går undan. En av hundförarna kopplar sin hund och går ner till skottplatsen och gör en skottplatsundersökning. Den andra hunden får upp älg och det bär iväg genom området och upp mot passkedjan i norr. Skott avlossas och passare meddelar att han skjutit på en mindre tjur. Hunden är strax bakom och snart ekar jämthundskallen. Älgen rör sig sakta norrut och vi kan utgå från att skotten har träffat men inte fällt älgen. Hundföraren avancerar mot hundskallen och kan efter en stund avsluta. När vi sedan återsamlas och hundföraren ansluter får vi meddelandet om att den ”lilla” tjuren var betydligt större än så och har 11-taggar…

En gammal bild på min bror och en 12-taggare han fällde för ett antal år sedan.

Helgen innan hade vi en liknande situation där en hundförare fällde en 10-taggare, ett gränsfall. Vi diskuterade då noga igenom hur vi ska hantera en situation om någon fäller en 10+ tjur trots förbudet. Alla i laget var överens om vad som gäller och slutsatsen blev att om det inträffar så blir följden två jakthelgers avstängning.

Att vi hade gjort påföljden klar innan detta inträffade gjorde situationen väldigt mycket enklare att hantera. Passkytten som skjutit och som var mycket ångerfull tog sitt straff och bad så hemskt mycket om ursäkt. Han hade inte uppfattat älgens storlek och sköt i tron att älgen var betydligt mindre. Ett fel har helt klart begåtts men vi måste också komma ihåg att det inte alltid är så lätt att i stundens hetta hinna avgöra om älgen är lovlig eller ej, särskilt inte om den kommer med fart och man inte hinner se den under en längre tid. Men oavsett så faller jag åter tillbaks på den kloka gubbens ord ”du kan aldrig ångra ett skott du inte skjutit”. Det ligger mycket i det!

Med detta överstökat hade vi nästa situation att klara upp, den påskjutna kalven. Vi ställde om passkyttarna och jag tillsammans med min unghund Taiga och min far tog oss an spåret. Vi började att spåra med Taiga i band men det var väldigt svårt att reda ut vilket spår som var det rätta då fyra älgar gått över på samma ställe. Efter en stunds stirrande i spåren lyckades jag få ögonen på en liten benbit men kunde inte hitta något mer blod. Taiga tog ett spår som vi ganska snabbt kunde konstatera var tjurens. Vi tog om och gick undan en bit från själva skottplatsen och släppte helt enkelt Taiga. Nu blev det lättare för henne. Vi visste att de friska älgarna hade gått i sydlig och västlig riktning och ofta viker en påskjuten kalv av från kon. Våra teorier stämde och Taiga drog iväg österut. Vi gick sakta bakom i spåret och hittade tillslut några bloddroppar, hon var på rätt spår!

Det krävdes lite detektivjobb för att få ögonen på blodspåret.

Det bär iväg rakt öster i nästan 4km innan upptaget kommer. Gång- och ståndskall och jag förflyttar mig så pass att jag kan börja gå på. Kommer ut på ett hygge, hör hur Taiga jobbar på, får se en skymt av älgen på en myr ca 150m nedanför mig. Jag gör en snabb förflyttning för att komma på rätt sida om det hela, får älgen på ca 30m och skjuter. Älgen tippar och jag har fällt Taigas andra älg. Den första skyttens skott hade tagit lågt och strukit under bröstkorgen och armbågen på älgen. En skada som älgen troligen hade överlevt men ändå så skönt att få avsluta eftersöket. Är otroligt nöjd med Taigas jobb!

Taiga med sin andra älg.

Nöjda tjejer 🙂

Summa summarum var helgen händelserik och nya erfarenheter tar vi med oss. Helgens höjdpunkt var såklart Taigas insats under söndagen, den lever jag länge på 🙂 Nu ställer vi siktet mot nya spännande jaktdagar!

Madde