Vilken fin helg jag, min syster Marie och vår mamma har haft!

Det hela började med att mamma tyckte det var dags för en ”tjejhelg”. Jag såg framför mig en visit till Stockholm eller dylikt och kan erkänna att jag inte var översugen på en sådan typ av aktivitet. Jag föreslog istället att vi skulle jaga ripa. Min syster har alltid hängt med på mina påhitt och för det mesta tycker hon det är roligt, att Marie skulle nappa på idén var jag ganska säker på. Att mamma däremot, som inte är jägare även om hon har jägarexamen, skulle tycka att idén var lika strålande som mig och Marie var jag inte helt övertygad om. Men hon är tuff och väldigt snäll min mamma så hon protesterade inte. I julklapp fick hon en snöcamodräkt och saken var klar 🙂

På fredagsmorgonen packade vi våra ryggsäckar och drog ut på äventyr. I bilen på väg till utgångsplatsen såg vi fyra ripor sitta mitt i vägen och hoppet om att hitta lite ripor steg. Glada i hågen spände vi på oss skidorna och drog iväg. Upp, upp, upp skidade vi. Vädret var växlande men mestadels fint, helt underbart att skida i björkskogen även om vi inte såg röken av några ripor.

Vi fortsatte enträget upp mot fjället, väl uppe konstaterade vi att vinden var hård och att fortsätta längre upp var inte att tänka på.

Vi vände istället ner i björkskogen igen och hittade en plats som låg hyfsat i lä där vi tog rast och stekte oss fantastiskt goda kolbullar, tänk vad god maten är utomhus 🙂

Lite kokkaffe på det så var vi redo att påbörja färden neröver. Mamma kämpade hårt och många vurpor blev det.

Efter många timmar på skidorna och inte en ripa i sikte var vi tillbaka vid bilen, glada för en fin dag tillsammans. Middag intogs hos Per och Anneli på Borgagården och kvällen avslutades i stugan. En dag helt i min smak 🙂

Lördagsmorgonen var aningen seg för vissa. Mamma valde att ta en lugn skidtur på egen hand medan jag och Marie ville ge oss ut på jakt igen. Mamma skjutsade ut oss och planen var att skida upp på fjället och tillbaka till stugan. Vädret var inget vidare med lätt snöfall, men sikten var rätt ok ändå och vinden svag. Första timmen kämpade vi i brant granskog med en decimeter klabbsnö under skidorna. Väl uppe i björkskogen började vi fundera om vi tagit oss vatten över huvudet, sträckan vi tänkt åka är ju inte alls lång när vi kör den med skoter, på skogskidor och blötsnö var saken en annan! Men vi är inte dom som ger sig i första taget och så många val hade vi inte heller. Efter en kort fikapaus, inga kolbullar eller kokkaffe denna dag, fortsatte vi jakten på riporna. Vi spanade och spanade, åkte och åkte utan att se tillstymmelse till spår efter några ripor.

När vi väl började färden neröver och i princip hade gett upp hoppet att få se några ripor så dök de upp. När vi i full fart kommer åkandes utöver en kulle så sitter de där i skydd av en gran. Vi hinner såklart inte få stopp på skidorna i tid och får se två ripor ta till vingarna. Får ögonen på en av dem igen men kommer inte till skott innan det är försent. Vi sörjde inte det särskilt utan var glada över att vi i alla fall hade fått se två vita fina fåglar. Sedan kom den stora utmaningen…att med skogsskidor ta sig ner för en opistad svart slalombacke. Ojoj vad benen darrade och vristerna ömmade när vi väl var nere! Kvällen bjöd på himmelskt goda älghamburgare, hemmagjorda strips och rödvin.

Som plåster på såren över den uteblivna jaktlyckan kan nämnas att det sägs vara dåligt med ripa i Borgafjällen i år. Men den uteblivna jaktlyckan spelar egentligen ingen roll för vår del, en härlig helg tillsammans med många skratt har vi haft.

Undrar om jag får med mamma ännu en gång? 😉

Madde