Störst går först?

Jag såg ett klipp på Facebook för en tid sedan som tjejgänget WeSki XC hade delat. En härlig hyllning till Britta Johansson Norgren och alla andra starka tjejer, men texten innehåller mer än så.

Sången fick mig att minnas en händelse från Vasaloppet 2016.
Det var strax innan Smågan. Vi låg tätt tätt i spåren ute på de stora myrarna, jag gjorde allt för att hålla min position och hålla stavarna hela. Plötsligt ropar mannen som ligger i rygg på mig med irriterad röst ”Hörru tjejen, flytta på dig!” Jag minns att det brann till rejält i skallen och jag fick använda mycket energi till att fokusera på att fortsätta forcera framåt istället för att vända mig om och säga honom några väl valda ord.

Med dryga milen kvar av loppet, när krafterna är slut, det är glesare mellan åkarna och det bara är viljan som driver en framåt glider en man upp vid min sida. Han frågar hur jag ligger till och vad jag har för mål med loppet. Frenetiskt stakande svara jag att jag tror jag ligger någonstans kring 40:e och mitt mål är topp 50. Han öser uppmuntrande ord över mig och ger otroligt mycket positiv energi. Glad i själen och med vetskapen att det snart är över skidar jag i mål på en 41:a plats och är supernöjd! Tack till denna okända man som tog sig tid och hejade fram mig i spåret, det vägde med råge upp den första mannens beteende.

Att som tjej slå sig in och ta plats i en mansdominerad värld är inte lätt. Det finns massvis av tjejer som är superkompententa men som inte gör så mycket väsen av sig, de hörs och syns inte på samma sätt som många män har förmåga att göra. Många av oss har liksom inte lärt sig det.

Fotograf: Laura Leyshon

Jakten är en av alla mansdominerade världar och en värld jag är en del av och kan relatera till. I mitt jaktlag är vi 11 killar och 3 tjejer. Ingen av oss tjejer har någonsin behandlats annorlunda än killarna, vi är jämlikar. Vi skämtar, diskuterar och respekterar varandra. Jag valdes till jaktledare för drygt ett år sedan för att laget ansåg mig lämpad för uppgiften, ingenting annat. Detta förhållningssätt borde vara en självklarhet överallt, för alla.

Tyvärr kan en alldeles för stor del av de kvinnliga jägarna vittna om tillfällen då de p.g.a. sitt kön har behandlats illa, så även jag. Att som kvinna gå in i en jaktbutik och bemötas arrogant och antas vara okunnig är ett klassiskt exempel men även grova påhopp förekommer tyvärr.

Vi borde ha kommit längre vad gäller jämlikhet i Sverige idag, vad är det som gör att det tar sådan tid? Är det rädsla? Brist på respekt och hänsyn?  Jag vill att min 12-åriga dotter ska ha samma förutsättningar och möjligheter som sina jämnåriga killkompisar. Aldrig behöva kliva åt sidan och lämna plats eller behandlas illa för att hon är tjej.

Min gamla skidåkarvän Johanna Ojala är ett bra exempel på att det går att framgångsrikt slå sig fram i en mansdominerad värld. Med kunskap, ödmjukhet och en vilja att hela tiden utvecklas och möta nya utmaningar kan man komma långt. Till det krävs också att det finns de som tror på en, stöttar och ger en chansen.

Jag hoppas att vi i framtiden ser fler kvinnor på framträdande positioner i idrottsvärlden, inom jakten och i Företagssverige. Att jämlikhet är en självklarhet och att det är kompetens och ingenting annat som avgör vem som tillsätts på olika positioner.

Heja alla starka, självständiga kvinnor och heja alla stöttande, fördomsfria män!

Madde

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s