I lördags hade vi en ovanligt lyckad jaktdag. Morgonen startade med samling vid fem-snåret. Planen för dagen lades upp, pass lottades och vilka hundar som skulle släppas gjordes upp. På min lott föll passittning i mindre fördelaktig vind men så är det ibland.

Hundarna släpptes och upptagen kom efter inte allt för lång väntan. Tvåans hund gick ut med älg på en passkytt som inte gjorde några misstag och en ensam ko föll. Strax därefter fick Treans hund tag på ko med kalv som stod fast i upptaget, inte en allt för vanlig företeelse i början av september på våra marker. Trean smög på och fällde kalven, hunden fortsatte med kon i omväxlande stånd- och gångstånd. Det drog sig ner mot passkedjan i söder men lyckades efter många om och men slinka mellan två passkyttar och in på grannmarken där det åter blev stopp.

I vårt område har vi gott samarbete med grannlagen, ett telefonsamtal och det var grönt att gå in på ståndskallet. Trean har ett dåligt knä och nya fräscha ben behövdes. Jag och min far tog med glädje oss an uppgiften. Efter att ha gått runt för att komma rätt i vind och få lite höjd gentemot älg och hund närmade vi oss ståndskallet. Efter att ha bökat oss igenom ett tätare parti med yngre gran så öppnande sig skogen och sikten blev bättra. Vi tog varsin sida om en bröt vindfällen och jag fick älg och hund fint nedanför mig. Första läget gick inte att ta då hunden stod precis bakom älgen, när andra läget kom och hunden var utom fara tryckte jag av. En rusning och ytterligare ett utfall mot hunden hann kon med innan hon föll.

Nero som gjorde jobbet hade redan hunnit till bilen när bilden togs, synd!

Min far påstår att det är självklart att lämna företräde år sina barn…jag påstår att företrädet beror på att han hör väldigt dåligt och har svårt att lokalisera var hund och älg befinner sig… 😉

Sak samma, alltid lika roligt att få skjuta på ståndskall. Tack Anders som lämnade över läget!

Ytterligare en kalv fälldes på pass denna dag och jobb fick vi så det räckte. Lägligt nog gick vår fina gamla hemmabyggda älgdragare ”Manicken” sönder och framdragningen tog extra lång tid.

Söndagens jakt blev mer fiasko betonad. Det började redan när kaffet skulle kokas på morgonen, i samma veva som jag sticker sladden till perkolatorn i uttaget så händer något med strömmen och frysen, mikron och diskmaskinen slås ut, suck! Själva jakten blev inte mycket bättre, Taiga var halt och fick vila, inget upptag för Abbe och Tvåans hund fastnade i en rävfälla på grannmarken. Bara att bita ihop och komma igen 🙂

Sammanfattningsvis har vi haft en bra första älgjaktsvecka med 9 fällda älgar. Den årliga filékvällen blev också väldigt lyckad, supertrevligt att ett av grannlagen kom förbi och förgyllde kvällen!

Nu ångar vi vidare in i hösten!

Madde