Det var längesedan jag skrev sist men nu är det dags att göra min röst hörd igen. Denna gång är ämnet sociala medier och alla dessa ogenomtänkta och taktlösa kommenterar som går att finna i många inlägg. Mitt fokus när jag bläddrar i sociala medier ligger för det mesta på artiklar och inlägg som handlar om jakt. Det är i första hand dessa jag tänker på när jag skriver detta och jag tar ett ämne som i dagarna är aktuellt som exempel.

Jennie Nilsson. Ny landsbygdsminister och ansvarig för jaktfrågor i Sverige, jaktmedier har i artiklar rapporterat om detta. I kommentarsfälten till dessa artiklar behöver man inte leta länge innan man hittar taktlösa kommentarer. Jag vet ingenting om denna kvinna mer än vad som går att läsa i publicerade artiklar. Hur hon kommer att klara sitt uppdrag kan omöjligt någon av oss veta, om man nu inte råkar inneha en fungerande spåkula.

Om jag nyligen vore utsedd till ansvarig för jaktfrågor i Sverige och behövde fördjupa mig i ämnet, kanske är intresserad av att läsa hur jaktmedia rapporterar om min nya tjänst. Om jag då möts av kommentarer av ovan nämnda slag, vad skulle det ge mig för intryck av Sveriges jägarkår? Skulle jag tänka; ”Jäklar vilket gäng, de verkar seriösa och ödmjuka! Vad spännande att lyssna på vad de har att säga…” Troligen är det inte just den tanken som skulle korsa mitt huvud i den stunden utan en helt annan.

Nu hoppas jag att dessa kommentarer inte når Jennie Nilsson men ni kanske förstår vart jag vill komma med resonemanget. Vi har ingen aning om vem som läser de offentliga kommentarer som vi publicerar, vare sig de är riktade till en landsbygdsminister eller till någon annan.

Att tycka, tänka och yttra sig är allas vår rätt men gör det med eftertanke. Hur vill vi bli bemötta och hur vill vi bli sedda? Det vi säger, skriver, delar och gör skapar allmänhetens bild av jägarkåren. Ska vi skapa förändring och komma framåt i jaktliga frågor måste vi se till att visa att vi är en grupp att räkna med; seriösa, ansvarsfulla och ödmjuka. Alla bär vi ett ansvar!

Den uppenbart ogenomtänkta fingerdansen över tangentborden är allt för vanlig och väldigt onödig. Ofta är det bättre att tiga än illa tala!

Madde

Fotograf: Laura Leyshon