Björnhundstest och sommarträning

Publicerad den 24 juli, 2016 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Härliga tider med sommar, semester och förberedelser inför hösten. I skrivandets stund sitter jag på en altan i Sälen och har precis genomfört första etappen på årets O-ringen. Nöjd med dagen, nu gäller det att hålla ihop de resterande fyra etapperna

Jag tränar en hel del och försöker att ta med hundarna så ofta som möjligt. För det mesta blir det löpning och jag håller mig till stor del till stigar och obanad terräng. Kan vara lite bökigt ibland när det blir tätt eller mycket vindfällen, hundarna kryper under och jag hoppar över och där står man med linan runt stammen och ska försöka trassla tillbaka hundarna. Kan bli några ramsor ibland men för det mesta går det bra. Hundarna lär sig snabbt att hålla koll och följa den väg jag väljer när det blir trångt och snårigt. Mycket bra träning är det helt klart  När sommaren visar sig från sin bästa sida och solen steker kan simträning vara ett bra alternativ. Jag köpte en flytväst till hundarna och har simtränat med dem varma dagar. Gråhundar är väl inte kända för att vara några vattendjur direkt och de flesta gör det dom kan för att undvika att bli blöta, så även mina hundar. Abbe var inte överförtjust över att bli lyft i sjön och första simturen blev en kamp. Man kan säga att han inte planade ut riktigt!  Därefter har simturerna gått bättre och bättre och han har lugnat ner sig betydligt även om simning inte är hans favoritsysselsättning. Taiga är betydligt coolare i vattnet och simmar utan problem.

img_6899
Abbe kämpar!

img_6894Brorsans Hälleforsare har också fått sig några simturer.

För några dagar sedan var jag till Junsele med Taiga. Min jägarvän Tina hade bokat upp sex platser hos björnhundstestarna och jag hade turen att få nyttja en av dessa platser. Jag har inte haft några ambitioner att jaga björn med Taiga men det är såklart väldigt intressant att få en bild över hur hundarna reagerar på björn. Testet gick över förväntan. Taiga började lugnt och iakttog björn de tre första minuterna sedan började hon skalla och jobbade sig successivt in i avstånd och intensitet. Mot slutet jobbar hon riktigt bra, poängen räckte inte till att bli godkänd men med domarutlåtandet ”ung och lovande” är matte jättenöjd. Mig veterligen var det hennes första björnkontakt och med tanke på det och hennes ålder gjorde hon det riktigt bra.

img_6990Taiga in action!

img_6983Alva tyckte det var spännande att följa med på björnhundstest.

Jag kanske får ta och omvärdera det där om vilket eller vilka viltslag vi ska jaga. Tänk vilken dröm att få fälla en björn på stånd för egen hund! Jag får drömma mig bort ett tag så får vi se vad framtiden har att bjuda.

Extra bonus med Junseleresan var att få träffa Tina och stifta bekantskap med övriga hundägare på plats. Alltid lika roligt att träffa likasinnade

Några vändor till skjutbanan har hunnits med och fler ska det bli innan jakten startar. Roligt och viktigt med övningskytte!

img_6922Övning!

img_6909Syster Marie övar på björnfiguren.

Simma lugnt!

Madde

Våraktiviteter

Publicerad den 16 maj, 2016 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Vintern avslutades i stugan i Borgafjäll. Härligt väder, underhållande skotertävling i Klimpfjäll, rolig skoterkörning, trevligt sällskap och god mat och dryck. Blir inte mycket bättre en vårvinterhelg.

img_6415
När man ska öva på att skråa å det bär iväg är det bra med en hjälpsam bror

Lite bäverjakt har hunnits med i vår med betoning på lite. Två jakttillfällen har jag lyckats få till, första svängen var mer lyckad än den andra.

En fin vårkväll tog jag med sonen ner till sjön för att ta revansch från föregående år, då jag i hans sällskap ”sköt” på en bäver utan att ha kommit ihåg att skjuta i patron i loppet! Resultatet blev att bävern med ett rejält plask dök och sonen med ett hånflin konstaterade att det ”klickade”! Denna gång flöt jakten på betydligt bättre. Redan på väg fram mot hyddan kunde jag i kikaren se att det satt en bäver strax utanför. Vi smög försiktigt försiktigt fram så långt vi vågade och bävern hann försvinna ett kort stund. När den åter dök upp vid hyddan fick jag ett fint läge och saken var klar. En glad son och en glad mamma kunde nöjda bege sig hemåt efter en lyckad jakt.

img_6337
Nöjda jägare!

Rättvist ska det ju vara så nästa gång följde dottern med. Lite övertalning krävdes från min sida, hon var inte lika begeistrad att hänga med som sonen men mamman ville ju ha sällskap  Denna kväll lyste bävrarna med sin frånvaro och vi fick gå hem tomhänta.

Hade tänkt hinna komma ut några fler kvällar men tiden räcker helt enkelt inte till. Mycket orientering av olika slag står på schemat så här på våren. Att vara ungdomsledare och samtidigt själv försöka hitta orienteringsformen inför sommarens stora mål O-ringen i Sälen, innebär att de flesta kvällar är bokade. Roligt som tusan det med och en bra grund inför kommande jaktsäsong

Min första insats som jaktledare har nyligen avverkats. Jaktmöte i helgen och genomgång av den gångna säsongens älgjakt samt upplägg inför den kommande, och allt där runtomkring. Tror jag fick godkänt av gubbarna, killarna och tjejerna  Hösten kommer, i och med jaktledarskapet, att bjuda på nya utmaningar. Känner mig stolt över att ha fått förtroendet av laget och ska göra mitt bästa för att förvalta det.

4
Delar av jaktlaget en eftermiddag i september 2015

En nyhet på våra marker och ett superbra initiativ av grabbarna som tagit det, är att det planeras för björnjakt här i krokarna. I mitt närområde har inte björnjakt varit en självklarhet och björntillgången har väl inte heller varit så stor. Men med åren så har björnobsen ökat och känslan är att vi har fått mer björn på markerna. En aktiv jakt på dessa känns som ett självklart steg och det ska bli spännande att se vad jakten resulterar i.

img_6383 img_6377
Jag och Alfred ute på björnspaning.

Lite viltvård har hunnits med i form av utsättning av saltstenar. Ett bra tillfälle att ta med nya jägare ut på markerna för att de ska få sig en bild av skogen och alla de omtalade platser som hundförarna och ”gammuvarna” i laget pratar om.

img_6450

Finns många hejiga namn som beskriver pass eller andra platser på skogen. Att särskilja på passet ”tallen” och ”tallarna” är för vissa en självklarhet medan det kan upplevas som mycket förvirrande för andra. Eller passet ”myrstacken” som visar sig vara en sten när man kommer på plats eftersom myrstacken egentligen är ett annat pass. Eller att få beskrivningen:
-Du ska gå förbi tallen (som står bland en massa andra tallar), sen får du ett hak i sydost, där ligger det ett vindfälle men där ska du inte gå utan följ tången i norr mot ”sjukälgen” och förbi kavelbron (som låg där för 40 år sen)… osv. Ni kanske känner igen er. Många skratt och mycket förvirring kan dessa välvilliga beskrivningar av skogen leda till

Madde

Summering av hösten

Publicerad den 27 januari, 2016 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Vintern är här och säsongens älgjakt kan summeras och läggas till handlingarna. Känns som hösten bara svischade fram! Lite trögt har det stundtals känts, märks att älgstammen har minskat något men nog finns det älg kvar på skogen. 18 fällda älgar är lagets resultat för denna säsong, samma resultat som fjolåret. Själv har jag bidragit med två älgar för lagets räkning, båda skjutna för Abbe vilket är roligt. På senhösten har jag även jagat på lite andra marker och tyvärr skjutit ett illa skott på en kalv. Höll aningen för långt fram och skadeskjutningen var ett faktum. Usch vad jag hatar när det händer! Som tur var redde pappas hund Casper upp det hela och vi kunde avsluta med ett lyckat eftersök. Mycket har vi att tacka våra hundar för, vad skulle vi göra utan dem?

img_5664

Säsongens sista släpp för Abbe slutade med ståndskall på fel mark och dagen övergick till kväll och mörker. Med pannlampa och lite skrapigt före var det inte alls lätt att komma tillräckligt nära för att få till en hård stöt och få älgen att ta till benen ordentligt. När pannlampan sedan slocknar mitt på skogen är det inte alldeles lätt att orientera sig Vid 22-tiden gav sig tillslut Abbe vilket då kändes som en riktig vinstlott! Var beredd på en sömnlös natt, istället sov både jag och Abbe väldigt gott när vi väl kom hem. Ett rejält träningspass fick vi i alla fall

Strax före jul tog vi farväl av pappas äldsta hund Zack. Ska erkänna att det kändes jobbigare än vad jag trodde. Det var han som tände glöden för löshundsjakten i mig och jag har många fina jaktminnen att tacka honom för. Men ett hundliv är kort och när orken inte finns där mer så måste man låta dem gå vidare.

img_5807

Nu byter jag fokus ett tag i väntan på kommande höst. Nästa mål är Vasaloppet. Har åkt två gånger tidigare, 2012 och 2013. Nu ska placeringar plockas och tiden förhoppningsvis förbättras. Tränade och tävlade i längdskidåkning upp till junioråldern men slutade sedan tvärt och var rätt så nöjd på sporten, men nu sisådär 15 år senare är både tränings- och tävlingsglädjen tillbaka. Skön känsla! Med två aktiva barn inom sporten och som tränare i vår klubb Kovlands IF handlar det mesta om skidåkning just nu. Tycker det är härligt med årstidsväxlingarna och att med dem kunna kombinera flera mycket starka intressen. Under hösten är det fullt fokus på jakten, vintern ägnas åt skidåkning och fjällvistelser med skoterkörning och fiske, vår och sommar fokuseras på orientering. Att dessutom kunna dela dessa intressen med övriga familjen är toppen!

img_5919

Var ut på ett spårningsuppdrag för Länsstyrelsens räkning för några dagar sedan, en helt fantastisk vinterdag.

img_5950

img_5940

Avslutningsvis måste jag få visa en upptäckt som min jaktkompis ”Mange” Jakobsson nyligen gjort. Abbe kan inte bara jaga älg, han besitter en konstnärlig ådra och kan rita dylika också. Är man älghund så är man!

abbe

Madde

Jaktlig vecka

Publicerad den 14 december, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Två jaktprov som domaraspirant hann jag med förra veckan. Det första gick inte till pris, älgarna vägrade att stå. Men torsdagens prov i Stödeskogarna gick bättre. Jämthunden Julle jobbade på kanonbra hela dagen med ko och kalv. Jäklar vad roligt det är att lyssna på duktiga hundar när de jobbar. Första ansmygningen var lite besvärliga då föret bitvis var skrapigt och älgarna såklart valt att stå i skogens tätare partier. Men roligt! Tack till domaren Sten som jag fått hänga på. Nu ska provet igenom kollegiet och förhoppningsvis får jag godkänt och kan börja att döma prov på egen hand framöver. Ska bli spännande!

img_5426

Efter jaktprov både onsdag och torsdag så var det på fredagen dags för mina egna hundar att luftas. Abbe rosade inte marknaden, jagade troligen rådjur en stund och sedan blev det inte mycket mer. Pappas hund Casper skällde stånd på en ensam ko och min unghund Taiga kom in på ståndet. Hon vrålade rakt ut och sen bar det iväg. Taiga blev på efterkälken och vände efter några kilometer, Casper fortsatte med kon men det gick över på fel mark och tillslut kunde vi koppla honom. Det var den dagen.
På lördagen var det dags för jaktlaget att fira vår jaktkompis och avgående jaktledare Anders som fyllt 60 år. En supertrevlig kväll med många skratt och stundtals livliga diskussioner. Jag hade knåpat ihop en ”på spåret”-tävling över jaktmarken. Fem resor som alla startade och hade sina mål på olika platser på jaktområdet. Gubbarna kliade sig i huvudena men lyckades klura ut de flesta resmålen.

img_5741
Vinnande lag fick som pris äran att välja pass på kommande hösts första jaktdag, normalt lottar vi alltid passen. Blir spännande att se vad de väljer. Roligt hade vi och natten blev sen. Söndagen ägnades åt vila!

Madde

Varg

Publicerad den 31 oktober, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Den senaste tiden har det på Facebook florerat en länk till en filmsekvens där jämthunden Klara blir attackerad av varg. Många av er har säkert sett den. Under ca 10 min får man se hur Klara kämpar för sitt liv. En hund och hundägares mardröm och det är på riktigt!

Vi är många som har valt att bo på landsbygden. Många av oss har sin historia sen generationer på dessa platser. Vi har en kultur och ett arv där jakt är ett naturligt inslag och ett stort intresse för många.

Våra hundar är högt älskade familjemedlemmar. Att tillsammans med dem bege sig ut på jakt är en härlig känsla. Att få släppa iväg hunden, se hur den arbetar, se den glädje som hunden utstrålar när den får göra det den är ämnad för.
img_5503

I den del av landet där jag bor, är vi som gott som förskonade från varg. Vi kan, som det ser ut idag, släppa våra hundar och utöva vårt stora intresse utan oro för att våra fyrbenta vänner ska bli attackerade. Jag är oerhört glad och tacksam för det. Jag kan bara föreställa mig hur de människor som är direkt berörda av vargreviren har det. Att inte kunna utöva det intresse man brinner för. Ett liv utan hundar och jakt går, för många med mig, inte att tänka sig.

Undrar hur det skulle vara om det var en annan grupp av människor som stoppades från att utöva sitt intresse och den kultur de lever i? Tänk om en grupp idrottsutövare skulle blir stoppade från att utöva sin sport på grund av att deras arena skulle användas till något annat. Eller om musiker eller konstnärer skulle bli tvungna att sluta utöva sitt intresse och sin passion. Inte få fortsätta att överföra sina kunskaper från generation till generation, inte få ägna sin tid till det de brinner för. Hur skulle de reagera?

Det är för många lätt att säga att naturen ska sköta sig själv. Att människan inte ska blanda sig i. Särskilt lätt är det när man själv inte har något vidare intresse av att vistas i skog och mark, inte själv lever på landsbygden och saknar kunskap om jägarkulturen och om hur vi idag bedriver jakt. För att inte tala om hur landskapet skulle förändras och växa igen om vi inte kan ha tamboskap som håller markerna öppna. Renskötseln är ytterligare en näring som är mycket svår att kombinera med en växande vargstam.

I min värld kan jag inte se ett bättre sätt att skaffa fram ekologiskt, närproducerat kött som genom jakt. Jag vet exakt varifrån köttet kommer och hur det hanteras på väg till tallriken. Det känns bra tycker jag. Mina barn har ett naturligt förhållningsätt till jakten och till hanteringen av det fällda viltet. Det känns fint att de förstår denna kedja och är med och deltar i de olika momenten. Jag vill att vi även i framtiden ska kunna överföra denna kunskap från generation till generation.
img_5440

När jag kliver upp en jaktmorgon ser jag fram emot att se vad dagen har att erbjuda. Ett bra hundjobb, en härlig naturupplevelse, en fin samvaro med människor som jag trivs med och tycker om. Jag hyser stor respekt för viltet vi jagar och för naturen. Det är för mig en del av jakten. Att jakten bedrivs etiskt riktigt är en självklarhet!

Det finns en stor acceptans för jakt i Sverige idag, det är bra. Den kanske skulle vara än högre om fler skulle ha kunskap om landsbygden och de människor som bor där, om jakten och hur jakten bedrivs. Kanske skulle även klimatet i vargfrågan vara bättre. Jag önskar att större respekt och hänsyn för landsbygden, tamboskapen och för jägarkulturen tas. Att vi hittar acceptabla lösningar som sätter de människor som verkligen berörs av vargproblematiken i första rummet. En vettig förvaltning av vargstammen är det minsta vi kan kräva. Ska det vara så svårt?

Madde

Jakt när det är som bäst

Publicerad den 14 oktober, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Efter en vecka på Sicilien var det äntligen dags för jakt igen. Trots att uppehållet bara är två veckor har det känts tomt. Taiga prickade in sitt andra löp precis när uppehållet startade, bra tajming.

Lördagens jakt gav lyckat resultat. Brorsan sköt en kalv på morgonen och jag sköt en kviga för Abbe på eftermiddagen. Inte mycket att skriva om egentligen. Sken i upptaget och jag råkade stå på rätt plats. För brorsan var det liknande, ko och kalv kom i pass. Odramatiskt.img_5375

Söndag 11/10 – en jaktdag att minnas
Samling vid jaktstugan i gryningen. Planen för morgonens jakt smids. Drar lott om vilka två hundar som ska släppas. Jag drar nitlotten, inget hundsläpp på morgonen för mig, typiskt! Bara hoppas på att jag lyckas dra ett hyfsat pass då. Kortleken går runt, blundar och drar ett kort, pass 10. Ja, men det känns helt ok. En bit att gå upp på berget till passet men det har jag inget emot.

Jag och Alf, som dragit passet ovanför mig, traskar iväg uppöver backen. Skönt att få upp värmen i kroppen. Kommer fram till passet som ligger i en fin contorta-gallring. Sitter på en liten höjd med sikt åt alla håll. Skogen är alldeles tyst och stilla, några fåglar bryter stundtals tystanden. Solen håller på att kämpa sig upp. En kall, klar morgon. Älskar det! Njuter av stunden. Hör på radion att hundförarna släpper iväg hundarna. Tänker att här kan jag sitta länge, det gör inget om det inte händer så mycket. Tittar inte ens särskilt frekvent på pejlen, vilken man stundtals har väldigt svårt att slita sig ifrån, bara njuter av stillheten.
img_5377

Plötsligt sätter den ena hunden igång och skälla, bara en 300-400m från mig. Grova jämthundskall ekar! Leendet sprider sig över ansiktet. Sitter lugnt och lyssnar. En kort stund senare ekar även de lite gällare gråhundskallen och den andra hunden har också fått upp i närheten. Bägge ekipagen står fast. img_5397Älgjakt när den är som allra bäst! Jämthunden närmar sig sakta, 200m, 150m. Hör att det knakar och sprakar men sedan viker det från mig och ut över berget. Synd men en härlig stund i alla fall.

Strax därefter hör jag gråhundens stämma närma sig, avståndet är 300m. Hundföraren meddelar att han börjat gå på. Väntar på att skottet ska komma. Pang! Jag rycker till där jag sitter, trots att jag var beredd på skott. Passkytten ovanför mig meddelar att han skjutit på en kviga. Hundföraren hade stött ekipaget och det gick ut på passet. Skytten meddelar att älgen fortsatt och att jag ska se upp. Hör på håll att älgen är på väg. Gör mig klar men får inte något bra läge. En liten lucka uppenbarar sig och jag släpper iväg ett skott eftersom älgen redan är påskjuten. Det fortsätter neröver berget. En av de andra passkyttarna får order om att snabbt gör en förflyttning lite längre österut. Han gör en språngmarsch, hinner i tid och fäller älgen. Bra.

Förutom att älgen inte föll hos första skytten var denna morgon en sån där stund när man påminns om varför man ägnar så mycket tid i skogen och åt denna jaktform. Att få uppleva stunder som denna är värt hur mycket som helst! Den totala närvaron. Skogen, naturen, jakten när det är som allra bäst!

Madde

Jakten som drivkraft

Publicerad den 1 oktober, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

I min familj finns en tydlig gemensam nämnare, det är intresset för naturen, skogen och jakten. Alla som har åldern inne har jägarexamen, även om antalet jaktdagar skiljer sig väsentligt mellan oss. Att ha något som förenar och håller samman är fint, ett intresse som du älskar och inte kan tänka dig att leva utan är en enorm drivkraft.

Hösten 2013 var min lillebror Mikael med om en svår singelolycka. Holyckaan körde av okänd anledning av vägen och blev sittande, medvetslös med livshotande skallskador, i bilen i 14(!) timmar innan vi hittade honom. Avåkningen hade skett i en brant slänt och vegetationen kring vägbanan skymde bilen.

Olyckan skedde första veckan på älgjaktsuppehållet, våra föräldrar var i Spanien. De avbröt såklart sin semester och kom hem fortast möjligt. De kommande två veckorna tillbringande vi på Umeå universitetssjukhus med en enorm rädsla och ovisshet. Ingen kunde säga om Micke skulle vakna igen, och om han gjorde det, i vilket skick han skulle vara. Under dagarna Micke var okontaktbar turades vi om att sitta hos honom. Att föra en monolog kan vara svårt, många av våra ”samtal” handlade om minnen och funderingar kring jakten och hur vi skulle ta oss tillbaka till skogen igen. ”Än hade han inte skjutit sin sista älg” var vårt mantra. Efter 10 dagar vaknade Micke och en lång väg för att ta sig tillbaka började.

En månad senare var Micke med på älgjakt igen, dock som följeslagare men ändå! Det hade vi inte kunnat drömma om, läkarnas prognoser hade varit betydligt dystrare. Därefter missade han inte många jaktdagar den hösten heller. Drivkraften att få komma ut och tillbaka till skogen var tillräckligt stor för att han skulle ta sig över de hinder som lagts framför honom.

En dag på slutet av säsongen var jag och Micke ut och släppte Abbe. Han fick upp älg och vi stod strategiskt placerade och fällde älgen. När vi sedan skulle dra fram den och vår älgdragare ”Manicken” skulle köras hoppade Micke, sin vana trogen, upp i förarstolen och brummade iväg. Vilken kolossal lycka jag kände över att vi återigen var tillsammans i skogen där vi båda trivs som bäst. Böka och stöka och med gemensamma krafter nå målet. Denna dag kändes allt som förr igen!img_1358
I Mickes fall har hans stora jaktintresse varit en enorm drivkraft för att ta sig tillbaka efter olyckan. Nu, två år senare, är han i princip helt återställd och har nyligen hämtat sin första egna älghund, Hälleforsaren Ghost Rider.13-ghost
Jag hittade ett utdrag från en av Mickes bästa vänner tillika vår jaktkompis, Magnus Jakobssons, blogg. Inlägget är från slutet av oktober 2013, knappt 1 månad efter olyckan. Tycker det är fint så jag lägger in det här:

”Man blir sjuk av att någon nära är sjuk, har märkt det förut och det blev väldigt tydligt nu. Helt plötsligt kan man inte göra skoluppgifter, att öppna en bok känns värdelöst. Tack och lov är det likadant när de positiva beskeden trillar in, att höra alla framsteg ger mycket. Oron klingar av, blicken siktar framåt och allt blir lättare.

Snart släpper vi en hund, bastar i Bjässjön och tar en kall på nedersta laven. Bara frågan om tid, inget annat.

Men, du skulle aldrig tagit av dig det där halsbandet.” micke

http://mankelicken.blogspot.se/2013_10_01_archive.html

Ta hand om varandra!

Madde

Dagbok första älgjaktveckan

Publicerad den 16 september, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Måndag 7/9
Klockan ringer kl. 04.30, trött som tusan. Surströmmingskalaset i lördags känns fortfarande av, dålig uppladdning. Samling kl. 05.00. De jaktkamrater som inte sovit i stugan rullar in. Morgonens jakt planeras och passen lottas ut. Två hundar ska släppas, jag och Abbe är ett av hundekipagen.

1

Abbe är ivrig att få komma iväg. Gör en liten krok runt mig och försvinner sedan norrut, ser ut att fått tag på ett nattspår, går över på grannmarken och det blir upptag. Bär iväg österut, inga tecken på att det ska bli stopp. Sitter kvar på platsen där jag släppt tills vi bryter. Får åka och hämta Abbe x antal km från vårt område. Ett obs av en passkytt, okänd älg. Det var första släppet det!

Vi samlar ihop oss och äter pyttipanna till lunch, gott!

Nästa område är det 2:ans hund Zack och hans yngre förmåga Casper som ska göra jobbet. Zack får ganska snart tag på älg och 1:an får skjuta en kviga, årets första älg i backen. Casper strular på och blir tillslut kvar vid en å som han inte tar sig över. Springer ner och kopplar upp honom.

2:ans kommentar till 15 angående hunden:
”- Hon skulle ha dränkt hunn!
– Är inte det lite väl drastiskt?
– Jamen jag menar tvättat av han i ån
– Jaha…”
Ibland låter det värre än vad det är

Går en sväng med unghunden Taiga på eftermiddagen, hon gör korta turer, stöter en tjäder. Kopplar upp och går hem.

Tisdag 8/9
Elverket brummar igång det är dags att kliva upp. Piggare idag! Jagar om området från igår morse, inget skjutet. Obs av två passkyttar.

Nytt område. Drar ett ok pass. 15 går med Abbe och 8:an med Zack. Båda hundarna får upp ganska omgående. Zack går ut mot generalpasset där 2:an sitter, han fäller en pinntjur. Abbe är på väg i samma stråk men det vinklar och går ut mot mig och passet bredvid. 1:an ropar på radion att 3:an ska passa upp! Är beredd, kollar vänster, kollar högre, vänster igen och långt där borta i kurvan ser jag ryggen på en okänd älg som smiter ut med Abbe bakom.

4Fikapaus i solen

Onsdag 9/9
Dålig dag, inte ett enda obs. Det roligaste med dagen var jaktledare 1:ans förklaring till en av de nyare jägarna om hur han skulle ta sig till passet.

”-Du sväng där vägen svänger…” (hur gör man annars?!)

1:ans förklaringar på hur skogen och passen ser ut är mycket roande att lyssna på!

Går med Taiga en sväng på eftermiddagen. Går upp på berget vid stugan. Släpper, Taiga drar

iväg

österut ca 1km, vänder och kommer samma spår tillbaka. Jag kliver upp och går några meter och får ögonen på en färsk björnskit. Var det björnspår hon sprang i? Vet inte. Går en bit längre upp på berget men Taiga verkar trött och gör inta många knop. Vänder neråt igen, tar med lite björnskit till spillningsinventeringen.

img_4975

Torsdag 10/9
Flyttar norrut på skogen. Jag går med Abbe på morgonen. Han är het i kopplet och jag anar att vi har älgar nära oss. Släpper och det bär iväg. Upptag! Det går norrut mot passkedjan. Jag går efter. Pang, ett skott hörs och 18 ropar att han skjutit på en kalv. Abbe var en liten bit bakom. Strular mig igenom ett område med en hel massa vindfällen, gör en riktig praktvurpa men räddar bössan. Kommer fram till 18 och vi undersöker skottplatsen. Inga tecken på träff. Abbe har fortsatt och är långt in på grannmarken. Tar dit en ny hund och spårar men hittar inga avvikelser. Avskriver efter noga övervägande ärendet som en ren bom. 18 är less.

Tar nya tag och jagar av området längst i norr, även kallat skafferiet. Casper går tidigt ut ur området med älg. Upptag på Zack som går förbi 17 med en tjur. Förbud på tjurar över 10-taggar. 17 räknar febrilt taggarna och kommer fram till fyra på varje sida, men då är det försent. Älgen går på nästa passkytt som inte får skottchans men meddelar att 15 ska se upp. 15 skjuter och älgen blir kvar. 10-taggar, 17 missade två små spröt som pekade neråt när han räknade. Litet utlägg på hornet.

img_4982
10-taggare

19 som varit för sig själv på morgonen ansluter till passkedjan. Han flyttar om några bilar som står tokigt till, lyckas få på larmet på en av dem. En stund senare kommer en kviga ut och 19 har skjutit sin femte älg

Glada i hågen åker vi till slakteriet och tar rätt på dagens byten. 9:an slinter med kniven och skär sig i höger pekfinger, åker till sjukstugan och syr ihop det.

På kvällen har vi filéafton och mår gott!

img_5025

Fredag 11/9
Något slitna jägare denna dag. Senarelagd start på dagen. Jag går för mig själv med Taiga som strular på med allt möjligt, gör några lite längre sökturer. Funderar starkt på att lägga mig i mossan och sova en stund men gör det inte. Gäller att vara på hugget

2:an skjuter en liten kalv, ren bondtur att han råkade vara på rätt plats i rätt stund. Hans hund är ute på sök och 1:ans hund kommer med ko och kalv precis på 2:an. Han är i alla fall mycket nöjd och ser inte alls någon tur utan snarare skicklighet i att han befanns sig just där.

Avslutar dagen och gör tidig kväll.

Lördag 12/9
Ny dag, nya möjligheter. Abbe och Casper släpps på morgonen. Abbe startar med att springa raka vägen till platsen med slaktrester. Står länge och väntar, han må väl komma snart! Lessnar tillslut och börjar traska mot honom. Han känner kanske på sig det och sticker åt ett annat håll. Kommer tillbaka efter en stund och vi börjar röra oss framåt. Fastnar i en massa vindfällen igen, irriterad! Abbe söker dåligt och är slö. 2:an rapporterar att Casper skäller stånd, han börjar gå på men det går lös, rör sig mot passkedjan. 6:an rapporterar att hunden passerat men utan älg, det går en stund. 18 rapporterar att en räv passerat i full fart och strax därefter hunden…. 6:an berättar att även hon hade sett räven innan hunden passerade. Inte bara vi som blir lite trötta i huvudet ibland  2:an svär.

Abbe får äntligen tag på älg. Går norrut mot 18. Jag vänder också norrut. 18 rapporterar att han skjutit på en kalv. Ser i pejlen att Abbe fortsätter. Går ner mot 18, när jag nästan är framme har Abbe vänt och är påväg mot mig. Det går sakta. Går mot honom och hör han skälla. Står tokigt till i tät skog så jag vinklar ut mot ett hygge och där ser jag ko och kalv kliva fram. Skjuter kalven. Rapporterar till 18 att jag skjutit kalven och får då klart för mig att det var ko med två kalvar som passerat honom. Miss i kommunikationen! Tar ur älgen och undersöker sedan tillsammans med 18 hans skottplats. Tar in en fräsch hund och släpper på spåret. Upptag ganska omgående, 2:an och jag går parallellt mot det och sitter båda uppe i en brink med älg och hund nedanför. Lägger an, siktar, Pang! 2:an hann före. Älgen blir kvar och eftersöket är avslutat.

19   20

Söndag 13/9
Denna dag hände det inte mycket, två obs var det vi fick ihop. Jag och sonen gick en tur med Taiga som gör bättre och bättre sökturer. Packar ihop och åker hem.

img_5069
Alfred håller koll.

Avlutar veckan med en sväng till akuten med en skärskada i vänster pekfinger, som jag lyckades åstadkomma när jag skulle visa dottern hur man flår.” –Passa fingrarna” och sen slant jag… En ihoplappad sena och skena på fingret i 3-4 veckor blev resultatet av det, klantskalle!

img_5082

Nu vilar vi några dagar innan vi tar nya tag.

Madde