Snart älgjaktspremiär

Publicerad den 4 september, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Första älgjaktmorgonen närmar sig med stormsteg. Äntligen! Ska bli härligt att få komma igång igen, veta att man har hela hösten framför sig.

Förra årets premiärmorgon tedde sig väldigt annorlunda mot för vanligt. SVT var på besök och Gomorron Sverige skulle sända direkt från älgjaktspremiären. Ska erkänna att jag inte var alldeles imponerad av att sitta och vänta på en TV-sändning istället för att själv få släppa iväg hunden. Nervös till tusen när klockslaget för sändningen närmade sig. Men så går de över tiden tack vare Ebola utbrottet och min medverkan i direktsänd TV blev det inget av, pust! Istället blev det ett kort bandat inslag i Mittnytt, vilket kändes bra mycket tryggare. Samtidigt som vi satt uppradade framför TV-kameran hörde vi i öronsnäckorna att det blivit upptag och jakten var i full gång. Resultatet av TV-inslaget blev ok, även om det framstod i reportaget som att vårt jaktlag endast består av ”min pappa och hans familj”, vilket såklart inte är fallet. Årets första upptag resulterade i en fälld älgkalv och det var det de övriga 10 medlemmarna i laget som såg till.
img_2654Uppradade Syster Marie, jag, bror Mikael och pappa Göran.

img_2658En kort intervju med pappa hanns med i Gomorron Sverige.

Detta år hoppas jag på en helt normal start på älgjakten, att få stryka kopplet av hunden den där första morgonen är något alldeles speciellt

Skitjakt på er alla där ute!

Madde

Ensamjakt

Publicerad den 12 augusti, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Sommaren, som aldrig kom, är i princip över. Semestern har bland annat ägnats åt deltagande i O-ringen, orientering är en fantastisk sport som jag gillar skarpt. En tur till stugan i Borgafjäll har det också blivit med lite fiske, löptur med hundarna på fjället och god mat och dryck. Men nu börjar den bästa årstiden! Nedräkningen har börjat, inte långt kvar till älgjakten. Hundarna ska toppas, passen vara iordning, jaktstugan göras bebolig och alla andra förberedelser genomföras. Längtar!

img_4786

Jag brukar när tillfälle ges dra iväg själv och släppa hundarna. Förutsättningarna för bra hundjobb ökar betydligt när det är lugnt och stilla på skogen. Oftast är det rätt rofyllt att strosa på själv utan stress. När unghundar ska jagas in är det perfekt att få vara ute i lugn och ro. Delar här en händelse från hösten 2012, min gråhund Abbes första höst i älgskogen.

En morgon bestämde jag helt spontant att jag skulle fara till skogs, vädret var ok och jobbet fick vänta. Hade ryggsäcken packad med fika. Planen var att inte gå så långt utan leta upp en plats att inta mitt fika på, låta Abbe springa av sig och sen åka hem igen.

Släpper Abbe, tar inte lång stund innan det blir upptag. Det kommer rakt mot mig. Noterar att det är en mindre tjur, höjer bössan, får en lucka och skjuter. Känner att jag var sen i skottet och troligen har det tagit långt bak. Älgen fortsätter med Abbe efter. Vad fasen gjorde jag nu tänker jag för mig själv. Ekipaget stannar upp efter ca 1 km, jag börjar gå efter. När jag har ca 400 meter kvar börjar det röra sig igen. Håller jämna steg men kommer inte närmare. Stannar stundtals upp men inte tillräckligt länge för att jag ska hinna ikapp. Paniken börjar stiga, ensam på skogen med en skadeskjuten älg! Ringer de jag kommer på som skulle kunna komma och hjälpa mig men ingen har möjlighet. Svär långa ramsor för mig själv. Ja, det är bara att fortsätta, jag måste reda upp det här! Knatar på, det går någon timme. Benen börjar kännas tunga. Kommer ut på en väg och chansar, med tanke på terrängen, att älg och hund ska vända upp mot mig. Följer vägen och tillslut vänder det och riktningen är den önskvärda. Älgen kliver ut i vägen och jag kan avsluta. Vilken lättnad! Hur fasen tänkte jag när jag släppte första skottet? Inte alls! Blev helt enkelt för het. Skottet hade tagit i lårets mjukdelar.

Älgen faller ca 80 m från vägen. Nu står jag inför nästa problem. Till bilen är det långt och jag är helt slutkörd. De som skulle kunna komma och hjälpa mig med framdragningen har jag redan ringt och de jobbar. Jag ringer min mammalediga kompis Jill som har sin vän Åsa med barn på besök. De kommer med släpvagn, dragband och fyra barn. Att på tre tjejer dra fram en vuxen älg är inte lätt! Nog för att vi är bra på mycket men lite mer muskelstyrka hade varit önskvärt  Som tur är ligger älgen bredvid ett vattenfyllt dike. Vi baxar ner älgen i diket och kan flotta den fram till vägkanten där vi med hjälp av bilen drar upp den. När älgen tillslut ligger på släpvagnen är vi helt färdiga men jäkligt nöjda. Vi fixade det! Barnen var jätteduktiga och roade sig själva medan vi bökade på.

alg-i-dike  barn-pa-jakt

alg-pa-slapet
2012 hade vi tydligen inte så fräcka mobilkameror, suddiga bilder

Min egen insats under denna jakt är inget jag är särskilt stolt över, dumdristigt att skjuta första skottet. Det kändes ändå väldigt skönt att lyckas avsluta det jag ställt till med. Abbes jobb var det som räddade situationen och det jag gladdes åt. Detta var hans femte älg, så särskilt mycket rutin hade han inte.

Det är av erfarenheter man lär sig
Slutsatsen av denna händelse: Tänk först, gör sen!

Madde

Generationsväxling i hundstallet

Publicerad den 7 juli, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Semestern är här och tillbringas till stor del i sommarstugan tillsammans med familjen och ett gäng hundar. I en av hundgårdarna ligger Zack, pappas äldsta hund. Nosen är grå, kroppen har tappat i styrka och synen och hörseln är inte vad den varit. Många år i älgskogen börjar ta ut sin rätt.

img_4546
Zack fick en tuff start som älghund. Vi hade få hundar i laget i början av hans karriär och han fick kliva in i hetluften direkt. Älgarna började tidigt trilla för honom men allt som oftast var det skenälgar. Heta upptag och skallgivning i förföljandet gjorde att älgarna oftast valde att ta till flykten. Hos passkyttarna har han alltid varit högt aktad. När Zack släpptes kunde man vara säker på upptag och hundskall. De första åren var ståndskallen lätträknade men med åren kom de allt oftare. Vi har följts åt under våra jaktliga karriärer. Zack var den hund som jag först började gå som hundförare med, ett fantastiskt sök, mycket bra samarbete och hans förmåga att finna älg gjorde att jag blev helt frälst i jakten med löshund. Zack har givit mig otroligt många fina jaktminnen och det är med sorg i hjärtat jag nu ser hur han börjar tackla av. Hans liv som jakthund har varit bra, han har fått göra det han älskar ofta och mycket. Däremellan har han trivts bäst med att ligga i lugn och ro. Han har själv valt när och från vilka han ha velat få kel och smek. Med drygt 100-talet fällda älgar tror jag att han känner sig rätt nöjd.

img_4537
Nu är det dags för en ny generation älghundar att ta plats. Taiga, min 1-åriga tik, ska jagas in till hösten, jaktkompisen Anders har nyligen hämtat en jämthundvalp och min bror hämtar sin första egna hund i slutet av denna vecka, en hälleforsvalp. Roligt att bror vågat välja en annan hundras än den, i vår familj, annars självklara gråhunden  Blir spännande att följa denna generation älghundars utveckling!

Madde

Att utvecklas som jägare

Publicerad den 18 juni, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Midsommar står för dörren. Värmen ser inte ut att infinna sig än på ett tag. Tråkigt för alla sommarlovslediga barn men positivt för hundarna då deras träning kan genomföras utan problem. När man är ute och cyklar, springer eller bara strosar runt hinner man tänka mycket. Jag har funderat en del på hur det är att vara kvinna och jägare. Vad har format mig som jägare? Har jag blivit annorlunda behandlad på grund av att jag är tjej?

Jag har vid ett antal tillfällen mött män som har hånat och nervärderat mig som jägare på grund av att jag är tjej. Dessa tillfällen går, som tur är, att räkna på handens fem fingrar. Jakten är en sysselsättning där kvinnor och män kan delta på lika villkor, variation och mångfald berikar.

Vad har då format mig som jägare? Jag har sedan dag ett fått fullt förtroende och aldrig fått min duglighet ifrågasatt. Ett helt naturligt förhållningssätt i ett lag kan man tycka, men det är inte en självklarhet. Jag har fått utföra alla sysslor utan att någon, som kan bättre, kommit och tagit över. Jag har fått böka med släpvagnar, tornbyggen, älgdragare, urtagningar och allt vad det kan vara. När jag bett om hjälp har den alltid funnits där. Jag tror att det är det bästa sättet att lära sig; att få prova, göra misstag, samla erfarenheter, vara omgiven av trygga och hjälpande händer och tillslut besitter man kunskapen. En tillåtande och öppen attityd är guld värd! Det har haft stor betydelse för mig och min utveckling som jägare. Från att jag med bultande hjärta satt på mitt första pass för 14 år sedan till att nu fått förtroendet att under nästa höst axla rollen som jaktledare. Det blir en ny utmaning som jag tar mig an med spänning och tillförsikt.

img_2980

anders
Alf och Anders  har lärt mig väldigt mycket vad gäller jakt   

Jag önskar alla nya jägare den ”inskolning” i jakten som jag har fått!

Såhär inför semestertider passar jag på att dela två boktips; Yamal och Storälgen och Yamal och Björnjakten av Sven Simonson. Skrattade så tårarna rann när jag läste dessa böcker. Väldigt underhållande och lättsam läsning
7d71e39c8b0ba379c824510016bc273b yamal

Glad midsommar!

Madde

Jaktlycka och misslyckande

Publicerad den 5 juni, 2015 av Madeleine Tjernberg DahlinInga Kommentarer ↓

Nu råder det jakttorka för min del. Mycket tid ägnas åt träning tillsammans med hundarna, de ska självklart vara i form inför jakten. Själv tränar jag inför O-ringen och Vasaloppet, och det skadar ju inte att ha lite kräm i benen till hösten  Abbe älskar våra träningspass, Taiga har varit mer trögstartad, springer bara när hon själv vill. Rätt var det är så kastar hon omkull sig och vägrar kliva upp, ganska irriterande! Ett tag trodde jag att hon hade ont någonstans men så var det inte. En fröken med mycket vilja  De sista veckorna har hon dock förstått att det inte är någon mening att ligga och tjura och pinnar på riktigt bra. Snart uppskattar hon nog våra turer lika mycket som jag och Abbe.

img_4297

Bäverjakten är slut sedan några veckor och i brist på annat delar jag två episoder från vårens jakt.

Jag och min dotter var ut en kväll i slutet av april. Vi bestämde oss för att prova invid en tjärn där det varit mycket aktivitet. Isen låg kvar men hade släppt från kanterna, backen var fortfarande frusen och vi kunde ganska enkelt smyga ut mot tjärnkanten. Efter bara en liten stund skymtar jag en bäver på långt håll. Den försvinner och det går någon timme utan att något händer. Alva börjar bli uttråkad och vill åka hem. Vi bestämmer oss för att försöka smyga lite längre fram mot hyddan innan vi ger upp. Smyger sakta framåt, plötsligt får vi syn på en bäver alldeles på tjärnkanten, den har dykt upp från ingenstans. Reflexmässigt åker bössan upp och skottet sitter där det ska. Tittar på Alva som ler med hela ansiktet! Delad glädje är dubbel glädje! Vi bärgade bävern och åkte nöjda och glada hem med radion på högsta volym  Ännu ett fint jaktminne att lägga till handlingarna.

bavergroupie
Några dagar senare var det sonens tur att följa med. Vi gick ner till sjön där vi bor och tog båten ut. Ankrade en bit utanför hyddan. Efter inte alls lång tid kom den första bävern simmande, strax därefter en till. Länge satt vi och tittade på hur de försvann och snart dök upp igen. Väntade och väntade på att någon skulle ta sig upp på land, men icke. Tålamodet började tryta, när en av bävrarna kommer simmandes rakt mot båten lägger jag an, vet ju att man helst inte ska skjuta när de ligger i vattnet, men det känns bra och avståndet är inte långt. Trycker av…bävern plaskar och dyker. Vänder mig om och ser Alfred flinande säga – Jag såg att det klickade  Jäkla skit! Jag hade glömt att trycka in en patron i loppet! Så fruktansvärt klantigt! Alfred var glad ändå och det var väl inte meningen att vi skulle få den bävern.

img_3998
Tog tillvara på bäverskinnet från ”Alvas”-bäver och har provat att garva själv. Många steg som ska genomföras och mycket väntan innan man kan gå vidare. Skrapningen har varit mest tidskrävande. Resultatet blev sådär men en sittlapp duger det till. Det bästa är att jag är en erfarenhet rikare.

img_4026
Hann med två bävrar till denna vår men då var jag ute själv. Roligt det också, men det är alltid något extra när man är två om upplevelsen

Trevlig helg på er!

Madde