Jag konstaterade för ett tag sedan att jag har samlat på mig en del filmsekvenser från den senaste säsongen. Har satt ihop de till en liten film som får summera Assar och Billans första säsong. Det mesta är filmat med mobilkameran och jag har inte lyckats fånga någon skottsekvens men filmen kan kanske förmedla lite av den enorma kärlek jag känner för hundarna och jakten. Håll tillgodo 🙂
För bättre bildkvalitet klicka på HD
https://www.youtube.com/watch?v=y6suBXiHDOs&t=12s
älgjakt
Älgjakt för nya jägare
Förra helgen arrangerade Jägareförbundet Indal-Liden, tillsammans med oss i Hullsjön-Västanbäck jaktlag, älgjakt för nya jägare.
Hullsjön-Västanbäcks jaktlag tillsammans med gästande nya jägare.
Samling skedde i Västanbäck på lördagseftermiddagen. De nya jägarna trillade in en efter en och installerade sig i stugan. Därefter gick vi igenom jakt-PM, säker vapenhantering och information inför söndagens jakt.
Genomgång inför söndagens jakt.
Lördagskvällen kröntes med en fantastisk middag tillagad av Jonas Engman och trevlig samvaro. Det var ett gäng förväntansfulla och lite pirriga jägare som senare kröp till kojs.
Jonas förbereder förrätten.
Varmrätten 🙂
På söndagsmorgonen anslöt ordinarie medlemmar i jaktlaget. Ordinarie lag och de nya jägarna delades in i två grupper, grupp syd med mig som jaktledare hade lagets södra jaktområde till förfogande och grupp nord, med jaktledare Anders, jagade på den norra delen.
Passen lottades och hundarna släpptes. Efter en inte allt för lång väntan hördes skott eka och nya jägaren Emil rapporterade att han fällt en tjur, grattis hälsningarna haglade. Ytterligare några rapporter om älgobservationer trillade in på radion.
Emil med sin fällda tjur.
Jag och jämten Skott hade nya jägaren Jakob som följeslagare på morgonen. Efter en stunds väntan kommer upptaget och jag ser i pejlen att det går i riktning rakt mot oss där vi står vid en hyggeskant. Jag säger till Jakob att kolla så att han ser ordentligt i siktet då det var rejält blött i skogen. En kviga blir synlig och vinklar upp bredsidan. ”Ok att skjuta” viskar jag till Jakob och han släpper skottet. Ingen nämnvärd reaktion på älgen som travar uppöver så jag uppmanar att skjuta ett skott till. Älgen tecknar rejält och försvinner in i skogen. Hunden stannar till strax innanför där vi sett älgen försvinna. Vi går fram och konstaterar att älgen ligger och Jakob har skjutit sin första älg. Jaktlyckan gick inte att ta miste på! Otroligt roligt att få vara med när en ny jägare fäller sin första älg 🙂
Jakob tillsammans med Skott vid sin allra första älg.
Efter stök med älgen går vi vidare in i såten och släpper Skott på nytt. Ytterligare ett upptag kommer men den älgen lyckas slingra sig förbi passkedjan och ut ur området.
Vi bryter morgonens jakt och tar, tillsammans med de nya jägarna i grupp syd, ur Emils älg. En viktig kunskap att ha som jägare och som det behövs lite träning för att behärska. Älgdragaren ”Manicken” fick jobba hårt för att transportera fram de fällda älgarna och bidrog till ett och annat skrattanfall.
”Manicken” fick slita.
Med älgarna ute ur skogen samlades hela gänget för lunch som Jonas tillagade över öppen eld. Återigen fantastiskt gott!
Lunchpaus.
Eftermiddagen bjöd på mer jakt och hundskall men inga ytterligare älgar fälldes.
Det var ett nöjt gäng nya jägare som packade ihop och drog sig hemåt med nya erfarenheter i bagaget.
Det gästande gänget nya jägare.
Jag kan konstatera att jag tillhör ett fantastiskt jaktlag som är otroligt öppna och samarbetsvilliga. Stort Tack för att ni ställde upp och tog hand om våra gäster på ett utomordentligt sätt.
Glädje och gemenskap får sammanfatta detta lyckade arrangemang!
Madde
Ståndskall på annan mark
I lördags hade vi en ovanligt lyckad jaktdag. Morgonen startade med samling vid fem-snåret. Planen för dagen lades upp, pass lottades och vilka hundar som skulle släppas gjordes upp. På min lott föll passittning i mindre fördelaktig vind men så är det ibland.
Hundarna släpptes och upptagen kom efter inte allt för lång väntan. Tvåans hund gick ut med älg på en passkytt som inte gjorde några misstag och en ensam ko föll. Strax därefter fick Treans hund tag på ko med kalv som stod fast i upptaget, inte en allt för vanlig företeelse i början av september på våra marker. Trean smög på och fällde kalven, hunden fortsatte med kon i omväxlande stånd- och gångstånd. Det drog sig ner mot passkedjan i söder men lyckades efter många om och men slinka mellan två passkyttar och in på grannmarken där det åter blev stopp.
I vårt område har vi gott samarbete med grannlagen, ett telefonsamtal och det var grönt att gå in på ståndskallet. Trean har ett dåligt knä och nya fräscha ben behövdes. Jag och min far tog med glädje oss an uppgiften. Efter att ha gått runt för att komma rätt i vind och få lite höjd gentemot älg och hund närmade vi oss ståndskallet. Efter att ha bökat oss igenom ett tätare parti med yngre gran så öppnande sig skogen och sikten blev bättra. Vi tog varsin sida om en bröt vindfällen och jag fick älg och hund fint nedanför mig. Första läget gick inte att ta då hunden stod precis bakom älgen, när andra läget kom och hunden var utom fara tryckte jag av. En rusning och ytterligare ett utfall mot hunden hann kon med innan hon föll.
Nero som gjorde jobbet hade redan hunnit till bilen när bilden togs, synd!
Min far påstår att det är självklart att lämna företräde år sina barn…jag påstår att företrädet beror på att han hör väldigt dåligt och har svårt att lokalisera var hund och älg befinner sig… 😉
Sak samma, alltid lika roligt att få skjuta på ståndskall. Tack Anders som lämnade över läget!
Ytterligare en kalv fälldes på pass denna dag och jobb fick vi så det räckte. Lägligt nog gick vår fina gamla hemmabyggda älgdragare ”Manicken” sönder och framdragningen tog extra lång tid.
Söndagens jakt blev mer fiasko betonad. Det började redan när kaffet skulle kokas på morgonen, i samma veva som jag sticker sladden till perkolatorn i uttaget så händer något med strömmen och frysen, mikron och diskmaskinen slås ut, suck! Själva jakten blev inte mycket bättre, Taiga var halt och fick vila, inget upptag för Abbe och Tvåans hund fastnade i en rävfälla på grannmarken. Bara att bita ihop och komma igen 🙂
Sammanfattningsvis har vi haft en bra första älgjaktsvecka med 9 fällda älgar. Den årliga filékvällen blev också väldigt lyckad, supertrevligt att ett av grannlagen kom förbi och förgyllde kvällen!
Nu ångar vi vidare in i hösten!
Madde
Vind i seglen
Sista jaktdagarna i september har bjudit på ståndskall och fällda älgar.
Fredagen innehöll jakt i Galtströms skogar med ett gäng SCA-anställda. Sedvanlig samling på morgonkvisten. Jag och Abbe fick gå direkt på morgonen och som följeslagare fick vi med oss Mikael som är fågeljägare men ännu inte älgjägare. Mikael berättade att han varit med tidigare på älgjakt men inte riktigt blivit biten av jaktformen. Passittning från kl. 06.00 till kl. 18.00 utan någon som helst spänning hade inte imponerat något vidare på honom. Visst måste vi kunna visa jakten på ett lite trevligare sätt än så för att locka nya utövare? Att sitta på pass i 12-timmar knäcker nog dom flesta! Men skam den som ger sig. Mikael tänkte ge älgjakten ännu en chans och ville nu prova att gå med hund för att se hur det fungerar. Klok kille!
Härliga höst!
Vi släppte Abbe och första 1,5 timmen hände egentligen ingenting. Jag tänkte i mitt stilla sinne att Mikael måste fundera om vi inte är riktigt kloka som håller på med det här. När vi börjar närma oss passkedjan kommer äntligen upptaget och för första gången i år står älgarna fast. Vi avvaktar en stund innan vi börjar smyga oss närmare hundskallen. Vi kommer fram mot ett hygge och får syn på en älg på långt håll. Abbe är längre bort än så, älgarna han skäller kan inte vara den vi ser. Vi stannar till och kliver upp på varsin stubbe och står och spanar. Älgen vi såg skymten av försvinner ur vårt synfält. En passkytt meddelar att han sett ko med kalv som Abbe ihärdigt skäller ut. Jag och Mikael står och viskar med varandra när vi hör ett knak och plötsligt står en liten pinntjur rakt framför oss på ca 70m. Vi väntar och väntar på skottchansen. Efter en stund vänder tjuren upp bredsidan och skottet går av. Älgen tippar och jag tippar nästintill av stubben jag balanserar på, Mikael räddar upp mig med en snabb armrörelse 🙂 Vi går fram och konstaterar att älgen ligger och Mikaels leende är stort! Roligt att lyckas när nya eller blivande jägare är med. Pinntjuren hade nog smugit undan när Abbe tog upp kon och kalven och hade oturen att smyga åt fel håll.
Abbe jobbar på och det övergår i gångstånd i någon kilometer innan det åter blir fast. Jag gör en ansmygning men när jag är inne på 100m går det lös och viker ut mot en myr. Jag rusar ut på myren och hinner se skymten av älgarna och Abbe innan de fortsätter in på grannmarken. Pappas hund Casper, som kört sitt eget race på morgonen, ansluter även han till ståndskallet. Vi går in och stöter några gånger men utan att lyckas koppla hundarna. Inkallningen fungerar inte riktigt som någon av oss önskar kan man väl säga. Vi ser framför oss hur fredagskvällen kommer att tillbringas i en bil på skogen i väntan på att hundarna ska ge upp. Men tack och lov denna gång för gråhundarnas vattenskräck! Älgarna passerar ett område som är bäverdämt och hundarna blir snopna kvar på ena sidan medan älgarna spatserar över till den andra. Fredagskvällen är räddad!
Dessa två avskyr vatten, tur för oss denna gång!
På lördagen är det åter dags för jakt med ordinarie jaktlag. Jag släpper Taiga på morgonen och hon jagar en stor älgtjur som inte vill stå. Jag hade turen att få se tjuren när han utan ett ljud uppenbarade sig ute på en myr. Ett mycket ståtligt djur! Tjuren lunkade iväg efter en stund och strax efter kom Taiga i spåret. Taiga kommer så småningom tillbaka och tar därefter upp ytterligare en älg som smiter ut mellan två passkyttar.
Till höger om björken kan man ana tjuren.
Taiga
På eftermiddagen får Abbe upp ko med kalv och även denna dag står det fast i upptaget en stund innan det övergår i gångstånd. Älgarna visar sig för en passkytt som inte får något läge och det går sedan ut ur såten där det åter blir fast. Jag förflyttar mig genom en tät ungskog för att kunna genskjuta. Det misslyckas och går över på grannmarken. Jag traskar tillbaka till passkedjan och ställer mig på pass för att invänta den andra hunden som är kvar i området. Blöt som bara den och övertygad om att det inte kommer komma några älgar där jag står börjar jag att byta om till torra kläder. När jag står där i bara understället slänger jag en blick mot vägen. Där mitt i vägen står en kalv! Det är nästan så jag får gnugga mig i ögonen för att säkerställa att jag inte ser i syne. Tar upp bössan och siktar, känns lite vingligt så jag sätter mig ner på sittbrädan i tornet och tar stöd. Förväntar mig att älgen ska kliva undan men icke. Blickstilla mitt i vägen på ca 100 m står den kvar. Jag låter skottet gå och älg nr 40 är nu noterad i jaktdagboken.
Jubileumsälg!
Söndagen bjöd på upptag och stolpe ut. Vi kan summera årets septemberjakt som den bästa rent resultatmässigt på många år. Nu vilar vi upp oss och ser fram emot oktober. De kommande två helgerna ska ägnas åt familjen och orienteringsbudkavlen (stafetten) 25-manna i Stockholmstrakten där jag fått första sträckan tilldelad. Var en 16-17 år sedan jag deltog på den tävlingen senast. Ska bli skoj! 🙂
Madde
Stora tjurar och Taigas andra älg!
Helgen har bjudit på många olika händelser, en del positiva och andra mindre roliga.
Lördagens jakt gav bra resultat och vi kunde summera tre fällda kalvar innan dagen var slut. Förutom de fällda älgarna hade vi flera älgobs av passkyttar, bla. släpptes en ko då det var oklart om hon hade kalv. Det är svårt det där med koskytte, särskilt på vägpass då man oftast inte har särskilt lång tid på sig att avgöra om det finns någon kalv med. Det bästa är när man hunnit få indikationer innan på hur det är med den saken. Om man inte är säker på situationen är det alltid bättre att hålla inne med skottet än att chansa och låta det gå. Som en klok gubbe sa till mig under ett av mina första år som jägare ”du kan aldrig ångra ett skott du inte skjutit”.
Söndagen bjöd på mer dramatik. Vi bestämde oss för att jaga av den södra kanten på området. Passen lottades ut och två hundar släpptes med olika utgångspunkter. Ganska snart meddelar en passkytt att en större tjur har passerat honom.
I vårt älgskötselområde är det bestämt att i september är det förbud på tjurar med fler än 10-taggar. I oktober har vi en pott på 10 stycken tjurar med fler än 10-taggar och när den är full så inträder åter förbud på dessa. Syftet med förbudet är att försöka öka älgstammens medelålder och kvalitet. Risken med en för ung älgstam med få kapitala tjurar är att korna går i ombrunst, resultatet blir sent födda kalvar eller att korna inte betäcks alls.
Passkytten släppte således denna tjur förbi sig. En stund senare får samma kille ko med två kalvar i pass och skjuter på den bakre kalven som går undan. En av hundförarna kopplar sin hund och går ner till skottplatsen och gör en skottplatsundersökning. Den andra hunden får upp älg och det bär iväg genom området och upp mot passkedjan i norr. Skott avlossas och passare meddelar att han skjutit på en mindre tjur. Hunden är strax bakom och snart ekar jämthundskallen. Älgen rör sig sakta norrut och vi kan utgå från att skotten har träffat men inte fällt älgen. Hundföraren avancerar mot hundskallen och kan efter en stund avsluta. När vi sedan återsamlas och hundföraren ansluter får vi meddelandet om att den ”lilla” tjuren var betydligt större än så och har 11-taggar…
En gammal bild på min bror och en 12-taggare han fällde för ett antal år sedan.
Helgen innan hade vi en liknande situation där en hundförare fällde en 10-taggare, ett gränsfall. Vi diskuterade då noga igenom hur vi ska hantera en situation om någon fäller en 10+ tjur trots förbudet. Alla i laget var överens om vad som gäller och slutsatsen blev att om det inträffar så blir följden två jakthelgers avstängning.
Att vi hade gjort påföljden klar innan detta inträffade gjorde situationen väldigt mycket enklare att hantera. Passkytten som skjutit och som var mycket ångerfull tog sitt straff och bad så hemskt mycket om ursäkt. Han hade inte uppfattat älgens storlek och sköt i tron att älgen var betydligt mindre. Ett fel har helt klart begåtts men vi måste också komma ihåg att det inte alltid är så lätt att i stundens hetta hinna avgöra om älgen är lovlig eller ej, särskilt inte om den kommer med fart och man inte hinner se den under en längre tid. Men oavsett så faller jag åter tillbaks på den kloka gubbens ord ”du kan aldrig ångra ett skott du inte skjutit”. Det ligger mycket i det!
Med detta överstökat hade vi nästa situation att klara upp, den påskjutna kalven. Vi ställde om passkyttarna och jag tillsammans med min unghund Taiga och min far tog oss an spåret. Vi började att spåra med Taiga i band men det var väldigt svårt att reda ut vilket spår som var det rätta då fyra älgar gått över på samma ställe. Efter en stunds stirrande i spåren lyckades jag få ögonen på en liten benbit men kunde inte hitta något mer blod. Taiga tog ett spår som vi ganska snabbt kunde konstatera var tjurens. Vi tog om och gick undan en bit från själva skottplatsen och släppte helt enkelt Taiga. Nu blev det lättare för henne. Vi visste att de friska älgarna hade gått i sydlig och västlig riktning och ofta viker en påskjuten kalv av från kon. Våra teorier stämde och Taiga drog iväg österut. Vi gick sakta bakom i spåret och hittade tillslut några bloddroppar, hon var på rätt spår!
Det krävdes lite detektivjobb för att få ögonen på blodspåret.
Det bär iväg rakt öster i nästan 4km innan upptaget kommer. Gång- och ståndskall och jag förflyttar mig så pass att jag kan börja gå på. Kommer ut på ett hygge, hör hur Taiga jobbar på, får se en skymt av älgen på en myr ca 150m nedanför mig. Jag gör en snabb förflyttning för att komma på rätt sida om det hela, får älgen på ca 30m och skjuter. Älgen tippar och jag har fällt Taigas andra älg. Den första skyttens skott hade tagit lågt och strukit under bröstkorgen och armbågen på älgen. En skada som älgen troligen hade överlevt men ändå så skönt att få avsluta eftersöket. Är otroligt nöjd med Taigas jobb!
Taiga med sin andra älg.
Nöjda tjejer 🙂
Summa summarum var helgen händelserik och nya erfarenheter tar vi med oss. Helgens höjdpunkt var såklart Taigas insats under söndagen, den lever jag länge på 🙂 Nu ställer vi siktet mot nya spännande jaktdagar!
Madde
Älgjakten är igång igen!
Älgjaktens första vecka är avklarad och har bjudit på en hel del olika upplevelser. Premiärmorgonen var speciell. Mittmedia sände live från älgjaktspremiären och följde några jaktlag i Västernorrland, Jämtland och Dalarna. Vi var ett av jaktlagen som följdes och jag hade med mig reportern Jessica i skogen. Förutom Jessica hade jag ytterligare två följeslagare i form av fotografen Laura och hennes dotter. Laura jobbar med ett projekt om svenska matkultur och där vill hon få med älgjakten och viltköttet.
Samling kl. 05.00 och de medlemmar i laget som inte sovit i jaktstugan rullar in. Jakt-PM gås igenom och passen lottas. I och med att jag hade följeslagare med fick jag snällt sitta på pass första dagen och var hänvisad till den enda plats i området vi jagade som hade 4G-täckning. Ett pass som vi normalt inte använder och som numer går under benämningen ”media-passet”.
Jessica
Laura
Vi kånkade ut all utrustning på passet och slog oss ner, jag hade liten eller snarare ingen förhoppning om att vi skulle få någon älg i pass. Vi gjorde några inslag i mittmedias sändning och däremellan hanns en intervju med i P1:s morgonprogram, där sjukdomen CWD togs upp. Viktigt att vi är uppmärksamma om vi ser något avvikande beteende hos vilda hjortdjur, den där sjukdomen är inte trevlig!
Intervjun hittar ni här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6509942
Vi hade det riktigt trevligt på ”media-passet” som är väldigt naturskönt om inte annat. Hundarna fick så småningom upp älg och plötsligt viskar Laura ”-Nu kommer det en!” Mycket riktigt, genom tallskogen och ut på myren intill kommer en älgko lunkandes. Jag gör en liten förflyttning och letar febrilt efter kalven. En av hundförarna hade tidigare sett ko med kalv som hunden tagit upp. Ingen kalv syns till och jag släpper förbi kon. Lite spänning i live-sändningen fick vi till i alla fall 🙂
http://www.st.nu/vasternorrland/dramatik-i-sandningen-algko-travar-in-i-bild-och-jagare-gor-sig-redo
http://www.st.nu/vasternorrland/jagaren-om-beslutet-att-inte-skjuta-hunden-har-varit-pa-en-ko-med-kalv
Mycket media första dagen och jag tänker som så; har jag chansen att visa upp jakten på ett positivt och förtroendeingivande sätt kan det vara värt att ta sig tid till det. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi förmedlar en seriös och ansvarsfull bild av jakten och jägarkåren. Särskilt i dessa tider då många inte har någon naturlig koppling eller relation till skogen och jakten.
Foto: Laura Leyshon
Foto: Laura Leyshon
Resten av veckan flöt på riktigt bra. 9 älgar, 6 vuxna och 3 kalvar, har vi lyckats fälla och känslan är att vi har rätt bra med älg. Hundarna har inte gjort några riktiga kanonjobb men kämpat på, tror att de haft det rätt svårt då det har varit väldigt torrt och varmt.
Jaktkompisen Micke fick skjuta sin första älg och blev samtidigt medlem i halvmåneklubben 😉
Micke och hundförare Anders med jämten Nero
Kommande generations jägare har också varit med. Alltid lika roligt när barnen och deras kompisar vill hänga på!
Veckans höjdpunkt var att få fälla första älgen för min unghund Taiga. Ibland ska man ha lite tur 🙂 Taiga tog upp älg, skallade en kort stund och sedan kommer en liten pinntjur rätt på mig med Taiga i hasorna. Jag tog min chans och klippte till. Inget jättejobb och inget ståndskall men jag är ändå glad över att få skjuta för henne. Jag var väldigt restriktiv hela förra hösten och jagade nästan uteslutande själv med henne, utan passkyttar. I år har jag släppt lite på restriktionerna, tror det kan gynna hennes utveckling.
Taiga med älg och nöjd matte 🙂
Nu ångar vi på resten av hösten!
Skitjakt på er alla därute!
Madde
Sättnaskogens 