Vind i seglen

Sista jaktdagarna i september har bjudit på ståndskall och fällda älgar.

Fredagen innehöll jakt i Galtströms skogar med ett gäng SCA-anställda. Sedvanlig samling på morgonkvisten. Jag och Abbe fick gå direkt på morgonen och som följeslagare fick vi med oss Mikael som är fågeljägare men ännu inte älgjägare. Mikael berättade att han varit med tidigare på älgjakt men inte riktigt blivit biten av jaktformen. Passittning från kl. 06.00 till kl. 18.00 utan någon som helst spänning hade inte imponerat något vidare på honom. Visst måste vi kunna visa jakten på ett lite trevligare sätt än så för att locka nya utövare? Att sitta på pass i 12-timmar knäcker nog dom flesta! Men skam den som ger sig. Mikael tänkte ge älgjakten ännu en chans och ville nu prova att gå med hund för att se hur det fungerar. Klok kille!

img_7368
Härliga höst!

Vi släppte Abbe och första 1,5 timmen hände egentligen ingenting. Jag tänkte i mitt stilla sinne att Mikael måste fundera om vi inte är riktigt kloka som håller på med det här. När vi börjar närma oss passkedjan kommer äntligen upptaget och för första gången i år står älgarna fast. Vi avvaktar en stund innan vi börjar smyga oss närmare hundskallen. Vi kommer fram mot ett hygge och får syn på en älg på långt håll. Abbe är längre bort än så, älgarna han skäller kan inte vara den vi ser. Vi stannar till och kliver upp på varsin stubbe och står och spanar. Älgen vi såg skymten av försvinner ur vårt synfält. En passkytt meddelar att han sett ko med kalv som Abbe ihärdigt skäller ut. Jag och Mikael står och viskar med varandra när vi hör ett knak och plötsligt står en liten pinntjur rakt framför oss på ca 70m. Vi väntar och väntar på skottchansen. Efter en stund vänder tjuren upp bredsidan och skottet går av. Älgen tippar och jag tippar nästintill av stubben jag balanserar på, Mikael räddar upp mig med en snabb armrörelse 🙂 Vi går fram och konstaterar att älgen ligger och Mikaels leende är stort! Roligt att lyckas när nya eller blivande jägare är med. Pinntjuren hade nog smugit undan när Abbe tog upp kon och kalven och hade oturen att smyga åt fel håll.

img_7379

Abbe jobbar på och det övergår i gångstånd i någon kilometer innan det åter blir fast. Jag gör en ansmygning men när jag är inne på 100m går det lös och viker ut mot en myr. Jag rusar ut på myren och hinner se skymten av älgarna och Abbe innan de fortsätter in på grannmarken. Pappas hund Casper, som kört sitt eget race på morgonen, ansluter även han till ståndskallet. Vi går in och stöter några gånger men utan att lyckas koppla hundarna. Inkallningen fungerar inte riktigt som någon av oss önskar kan man väl säga. Vi ser framför oss hur fredagskvällen kommer att tillbringas i en bil på skogen i väntan på att hundarna ska ge upp. Men tack och lov denna gång för gråhundarnas vattenskräck! Älgarna passerar ett område som är bäverdämt och hundarna blir snopna kvar på ena sidan medan älgarna spatserar över till den andra. Fredagskvällen är räddad!

img_7376
Dessa två avskyr vatten, tur för oss denna gång!

På lördagen är det åter dags för jakt med ordinarie jaktlag. Jag släpper Taiga på morgonen och hon jagar en stor älgtjur som inte vill stå. Jag hade turen att få se tjuren när han utan ett ljud uppenbarade sig ute på en myr. Ett mycket ståtligt djur! Tjuren lunkade iväg efter en stund och strax efter kom Taiga i spåret. Taiga kommer så småningom tillbaka och tar därefter upp ytterligare en älg som smiter ut mellan två passkyttar.

img_7380
Till höger om björken kan man ana tjuren.

img_7463
Taiga

På eftermiddagen får Abbe upp ko med kalv och även denna dag står det fast i upptaget en stund innan det övergår i gångstånd. Älgarna visar sig för en passkytt som inte får något läge och det går sedan ut ur såten där det åter blir fast. Jag förflyttar mig genom en tät ungskog för att kunna genskjuta. Det misslyckas och går över på grannmarken. Jag traskar tillbaka till passkedjan och ställer mig på pass för att invänta den andra hunden som är kvar i området. Blöt som bara den och övertygad om att det inte kommer komma några älgar där jag står börjar jag att byta om till torra kläder. När jag står där i bara understället slänger jag en blick mot vägen. Där mitt i vägen står en kalv! Det är nästan så jag får gnugga mig i ögonen för att säkerställa att jag inte ser i syne. Tar upp bössan och siktar, känns lite vingligt så jag sätter mig ner på sittbrädan i tornet och tar stöd. Förväntar mig att älgen ska kliva undan men icke. Blickstilla mitt i vägen på ca 100 m står den kvar. Jag låter skottet gå och älg nr 40 är nu noterad i jaktdagboken.

img_7382
Jubileumsälg!

Söndagen bjöd på upptag och stolpe ut. Vi kan summera årets septemberjakt som den bästa rent resultatmässigt på många år. Nu vilar vi upp oss och ser fram emot oktober. De kommande två helgerna ska ägnas åt familjen och orienteringsbudkavlen (stafetten) 25-manna i Stockholmstrakten där jag fått första sträckan tilldelad. Var en 16-17 år sedan jag deltog på den tävlingen senast. Ska bli skoj! 🙂

Madde

Stora tjurar och Taigas andra älg!

Helgen har bjudit på många olika händelser, en del positiva och andra mindre roliga.

Lördagens jakt gav bra resultat och vi kunde summera tre fällda kalvar innan dagen var slut. Förutom de fällda älgarna hade vi flera älgobs av passkyttar, bla. släpptes en ko då det var oklart om hon hade kalv. Det är svårt det där med koskytte, särskilt på vägpass då man oftast inte har särskilt lång tid på sig att avgöra om det finns någon kalv med. Det bästa är när man hunnit få indikationer innan på hur det är med den saken. Om man inte är säker på situationen är det alltid bättre att hålla inne med skottet än att chansa och låta det gå. Som en klok gubbe sa till mig under ett av mina första år som jägare ”du kan aldrig ångra ett skott du inte skjutit”.

Söndagen bjöd på mer dramatik. Vi bestämde oss för att jaga av den södra kanten på området. Passen lottades ut och två hundar släpptes med olika utgångspunkter. Ganska snart meddelar en passkytt att en större tjur har passerat honom.

I vårt älgskötselområde är det bestämt att i september är det förbud på tjurar med fler än 10-taggar. I oktober har vi en pott på 10 stycken tjurar med fler än 10-taggar och när den är full så inträder åter förbud på dessa. Syftet med förbudet är att försöka öka älgstammens medelålder och kvalitet. Risken med en för ung älgstam med få kapitala tjurar är att korna går i ombrunst, resultatet blir sent födda kalvar eller att korna inte betäcks alls.

Passkytten släppte således denna tjur förbi sig. En stund senare får samma kille ko med två kalvar i pass och skjuter på den bakre kalven som går undan. En av hundförarna kopplar sin hund och går ner till skottplatsen och gör en skottplatsundersökning. Den andra hunden får upp älg och det bär iväg genom området och upp mot passkedjan i norr. Skott avlossas och passare meddelar att han skjutit på en mindre tjur. Hunden är strax bakom och snart ekar jämthundskallen. Älgen rör sig sakta norrut och vi kan utgå från att skotten har träffat men inte fällt älgen. Hundföraren avancerar mot hundskallen och kan efter en stund avsluta. När vi sedan återsamlas och hundföraren ansluter får vi meddelandet om att den ”lilla” tjuren var betydligt större än så och har 11-taggar…

bild11870
En gammal bild på min bror och en 12-taggare han fällde för ett antal år sedan.

Helgen innan hade vi en liknande situation där en hundförare fällde en 10-taggare, ett gränsfall. Vi diskuterade då noga igenom hur vi ska hantera en situation om någon fäller en 10+ tjur trots förbudet. Alla i laget var överens om vad som gäller och slutsatsen blev att om det inträffar så blir följden två jakthelgers avstängning.

Att vi hade gjort påföljden klar innan detta inträffade gjorde situationen väldigt mycket enklare att hantera. Passkytten som skjutit och som var mycket ångerfull tog sitt straff och bad så hemskt mycket om ursäkt. Han hade inte uppfattat älgens storlek och sköt i tron att älgen var betydligt mindre. Ett fel har helt klart begåtts men vi måste också komma ihåg att det inte alltid är så lätt att i stundens hetta hinna avgöra om älgen är lovlig eller ej, särskilt inte om den kommer med fart och man inte hinner se den under en längre tid. Men oavsett så faller jag åter tillbaks på den kloka gubbens ord ”du kan aldrig ångra ett skott du inte skjutit”. Det ligger mycket i det!

Med detta överstökat hade vi nästa situation att klara upp, den påskjutna kalven. Vi ställde om passkyttarna och jag tillsammans med min unghund Taiga och min far tog oss an spåret. Vi började att spåra med Taiga i band men det var väldigt svårt att reda ut vilket spår som var det rätta då fyra älgar gått över på samma ställe. Efter en stunds stirrande i spåren lyckades jag få ögonen på en liten benbit men kunde inte hitta något mer blod. Taiga tog ett spår som vi ganska snabbt kunde konstatera var tjurens. Vi tog om och gick undan en bit från själva skottplatsen och släppte helt enkelt Taiga. Nu blev det lättare för henne. Vi visste att de friska älgarna hade gått i sydlig och västlig riktning och ofta viker en påskjuten kalv av från kon. Våra teorier stämde och Taiga drog iväg österut. Vi gick sakta bakom i spåret och hittade tillslut några bloddroppar, hon var på rätt spår!

img_7351
Det krävdes lite detektivjobb för att få ögonen på blodspåret.

Det bär iväg rakt öster i nästan 4km innan upptaget kommer. Gång- och ståndskall och jag förflyttar mig så pass att jag kan börja gå på. Kommer ut på ett hygge, hör hur Taiga jobbar på, får se en skymt av älgen på en myr ca 150m nedanför mig. Jag gör en snabb förflyttning för att komma på rätt sida om det hela, får älgen på ca 30m och skjuter. Älgen tippar och jag har fällt Taigas andra älg. Den första skyttens skott hade tagit lågt och strukit under bröstkorgen och armbågen på älgen. En skada som älgen troligen hade överlevt men ändå så skönt att få avsluta eftersöket. Är otroligt nöjd med Taigas jobb!

img_7363
Taiga med sin andra älg.

img_7364
Nöjda tjejer 🙂

Summa summarum var helgen händelserik och nya erfarenheter tar vi med oss. Helgens höjdpunkt var såklart Taigas insats under söndagen, den lever jag länge på 🙂 Nu ställer vi siktet mot nya spännande jaktdagar!

Madde

Älgjakten är igång igen!

Älgjaktens första vecka är avklarad och har bjudit på en hel del olika upplevelser. Premiärmorgonen var speciell. Mittmedia sände live från älgjaktspremiären och följde några jaktlag i Västernorrland, Jämtland och Dalarna. Vi var ett av jaktlagen som följdes och jag hade med mig reportern Jessica i skogen. Förutom Jessica hade jag ytterligare två följeslagare i form av fotografen Laura och hennes dotter. Laura jobbar med ett projekt om svenska matkultur och där vill hon få med älgjakten och viltköttet.

Samling kl. 05.00 och de medlemmar i laget som inte sovit i jaktstugan rullar in. Jakt-PM gås igenom och passen lottas. I och med att jag hade följeslagare med fick jag snällt sitta på pass första dagen och var hänvisad till den enda plats i området vi jagade som hade 4G-täckning. Ett pass som vi normalt inte använder och som numer går under benämningen ”media-passet”.

img_7275
Jessica

img_7280
Laura

Vi kånkade ut all utrustning på passet och slog oss ner, jag hade liten eller snarare ingen förhoppning om att vi skulle få någon älg i pass. Vi gjorde några inslag i mittmedias sändning och däremellan hanns en intervju med i P1:s morgonprogram, där sjukdomen CWD togs upp. Viktigt att vi är uppmärksamma om vi ser något avvikande beteende hos vilda hjortdjur, den där sjukdomen är inte trevlig!

Intervjun hittar ni här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=6509942

Vi hade det riktigt trevligt på ”media-passet” som är väldigt naturskönt om inte annat. Hundarna fick så småningom upp älg och plötsligt viskar Laura ”-Nu kommer det en!” Mycket riktigt, genom tallskogen och ut på myren intill kommer en älgko lunkandes. Jag gör en liten förflyttning och letar febrilt efter kalven. En av hundförarna hade tidigare sett ko med kalv som hunden tagit upp. Ingen kalv syns till och jag släpper förbi kon. Lite spänning i live-sändningen fick vi till i alla fall 🙂

http://www.st.nu/vasternorrland/dramatik-i-sandningen-algko-travar-in-i-bild-och-jagare-gor-sig-redo

http://www.st.nu/vasternorrland/jagaren-om-beslutet-att-inte-skjuta-hunden-har-varit-pa-en-ko-med-kalv

Mycket media första dagen och jag tänker som så; har jag chansen att visa upp jakten på ett positivt och förtroendeingivande sätt kan det vara värt att ta sig tid till det. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi förmedlar en seriös och ansvarsfull bild av jakten och jägarkåren. Särskilt i dessa tider då många inte har någon naturlig koppling eller relation till skogen och jakten.

img_7284Foto: Laura Leyshon

img_7283
Foto: Laura Leyshon

Resten av veckan flöt på riktigt bra. 9 älgar, 6 vuxna och 3 kalvar, har vi lyckats fälla och känslan är att vi har rätt bra med älg. Hundarna har inte gjort några riktiga kanonjobb men kämpat på, tror att de haft det rätt svårt då det har varit väldigt torrt och varmt.

img_7287
Jaktkompisen Micke fick skjuta sin första älg och blev samtidigt medlem i halvmåneklubben 😉

img_7286
Micke och hundförare Anders med jämten Nero

img_7338 Kommande generations jägare har också varit med. Alltid lika roligt när barnen och deras kompisar vill hänga på!

Veckans höjdpunkt var att få fälla första älgen för min unghund Taiga. Ibland ska man ha lite tur 🙂 Taiga tog upp älg, skallade en kort stund och sedan kommer en liten pinntjur rätt på mig med Taiga i hasorna. Jag tog min chans och klippte till. Inget jättejobb och inget ståndskall men jag är ändå glad över att få skjuta för henne. Jag var väldigt restriktiv hela förra hösten och jagade nästan uteslutande själv med henne, utan passkyttar. I år har jag släppt lite på restriktionerna, tror det kan gynna hennes utveckling.

img_7297
Taiga med älg och nöjd matte 🙂

Nu ångar vi på resten av hösten!

Skitjakt på er alla därute!

Madde