Fredagen var en sådan där dag när det inte alls blev som jag tänkt mig. Dagen inleddes enligt plan. Jag var inbokad för att döma ett jaktprov och jag och hundägaren hade en trevlig förmiddag i skogen, även om provet inte gick så bra som vi hoppats men så är det ibland. Vi bröt provet kring 12-tiden och avlutade med en fika vid elden innan jag drog mig hemåt. Jag och min bror har nyligen fyllt år och vi skulle bjuda våra far- och morföräldrar och vår syster med barn på middag. När jag rullade hemåt såg jag framför mig en lugn eftermiddag med tid till att förbereda maten i lugn och ro med ett gott glas vin. Fredrik, som besitter större kokkunskap än jag, var på Åland och jagade rådjur så jag ansåg mig behöva lite extra tid för att på egen hand få till maten 🙂

Jag kommer hem och möts av två förväntansfulla hundar med viftande svansar i hundgården. Stannar upp och tittar på dem och tänker ”Jaja ni får väl komma in en stund innan gästerna kommer”. Går fram till hundgården, öppnar dörren lite på glänt. Tar lös Taigas koppel men Abbes har frusit och jag krånglar för att få lös haken från hundgårdsnätet. Abbe ser sin chans, trycker in nosen i glipan i dörren och innan jag hinner reagera rusar han i full fart ut ur hundgården! Jag skriker på honom men vet att det är lönlöst. Hoppar in i bilen och hoppas på att hinna ikapp ”dåren” innan han når skogen. Lyckas såklart inte med det och jag svär långa ramsor och förbannar mig själv över att jag ens tänkte tanken att ta in dom. Ser hur min eftermiddag dramatiskt byter skepnad och planen med den där lugna matlagningen och ett glas vin byts till en mer hetsig variant.

Jag tar Taiga i koppel och börjar följa Abbes spår som går raka vägen upp på berget här intill. Vill gärna veta vad han tar sig för och hoppas innerligt att han inte får tag på en älg! Det har snöat en del den senaste veckan, snödjupet når mig stundtals till knäna. Stretar på i spåret och konstaterar att han verkar jaga rådjur, bättre än älg tänker jag och fortsätter kämpa mig fram ihärdigt lyssnande efter hundskall. Ringer brorsan som kommer och kör vägarna runt omkring i hopp om att få syn på Abbe. Men icke, längre och längre in i skogen kommer vi och min oro för att han ska få tag på en älg är nu stor. Efter att ha gått i spåret i dryga 2 timmar och skymningen kommer ger jag upp. Helt slut, hungrig, törstig, blöt och vansinnigt förbannad på mig själv går jag ut på närmsta väg. När jag väl är hemma är det mörkt och inte långt kvar tills middagen är tänkt att serveras. Lägger ut en blänkare på Facebook om att Abbe är på rymmen och tar tag i matlagningen.

Efter någon timme hör en i grannbyn av sig. Han har sett mitt inlägg på Facebook och meddelar att en kvinna i trakten nyss lagt ut att hon har tagit rätt på en gråhund som nu står i hennes hundgård. JAAA! Slänger mig i bilen och åker dit. Mycket riktigt, i hundgården hemma hos henne står Abbe nöjd och glad! Säga vad man vill om sociala medier men denna gång var det räddningen på min kväll/natt 🙂

Åker hem och bjuder på middagen som planerat, dock något senare än tänkt. Vinet smakade ypperligt och det blev trots allt en trevlig kväll!

Lördagen ägnades åt älgjakt med pejlhalsbandet på. För gråhundarnas del är snödjupet tyvärr i mesta laget. Ingen älg fälld men alla hundar som släpptes jobbade med älg. Abbe hade bra krut i benen trots fredagens race, fick hämta honom i Västerlo drygt 10km fågelvägen från där jag släppte honom. Det var den jaktdagen.

Söndagen var en strålande vinterdag, mitt i november. Jag och min dotter Alva tog skidorna och spanade efter toppfågel. En hel del orrar såg vi och jag sköt bom på två! Hade lite väl dryga håll om jag nu ska skylla på något, en mysig dag i skogen hade vi i alla fall.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att helgens jaktresultat inte är något att skryta med, ibland blir det inte som man tänkt sig helt enkelt. Men helgen har ändå varit fin på nåvis 🙂

Madde