Jag konstaterade för ett tag sedan att jag har samlat på mig en del filmsekvenser från den senaste säsongen. Har satt ihop de till en liten film som får summera Assar och Billans första säsong. Det mesta är filmat med mobilkameran och jag har inte lyckats fånga någon skottsekvens men filmen kan kanske förmedla lite av den enorma kärlek jag känner för hundarna och jakten. Håll tillgodo 🙂
För bättre bildkvalitet klicka på HD
https://www.youtube.com/watch?v=y6suBXiHDOs&t=12s
Författare: blandalgarochskog
Tänk först…kommentera sen
Det var längesedan jag skrev sist men nu är det dags att göra min röst hörd igen. Denna gång är ämnet sociala medier och alla dessa ogenomtänkta och taktlösa kommenterar som går att finna i många inlägg. Mitt fokus när jag bläddrar i sociala medier ligger för det mesta på artiklar och inlägg som handlar om jakt. Det är i första hand dessa jag tänker på när jag skriver detta och jag tar ett ämne som i dagarna är aktuellt som exempel.
Jennie Nilsson. Ny landsbygdsminister och ansvarig för jaktfrågor i Sverige, jaktmedier har i artiklar rapporterat om detta. I kommentarsfälten till dessa artiklar behöver man inte leta länge innan man hittar taktlösa kommentarer. Jag vet ingenting om denna kvinna mer än vad som går att läsa i publicerade artiklar. Hur hon kommer att klara sitt uppdrag kan omöjligt någon av oss veta, om man nu inte råkar inneha en fungerande spåkula.
Om jag nyligen vore utsedd till ansvarig för jaktfrågor i Sverige och behövde fördjupa mig i ämnet, kanske är intresserad av att läsa hur jaktmedia rapporterar om min nya tjänst. Om jag då möts av kommentarer av ovan nämnda slag, vad skulle det ge mig för intryck av Sveriges jägarkår? Skulle jag tänka; ”Jäklar vilket gäng, de verkar seriösa och ödmjuka! Vad spännande att lyssna på vad de har att säga…” Troligen är det inte just den tanken som skulle korsa mitt huvud i den stunden utan en helt annan.
Nu hoppas jag att dessa kommentarer inte når Jennie Nilsson men ni kanske förstår vart jag vill komma med resonemanget. Vi har ingen aning om vem som läser de offentliga kommentarer som vi publicerar, vare sig de är riktade till en landsbygdsminister eller till någon annan.
Att tycka, tänka och yttra sig är allas vår rätt men gör det med eftertanke. Hur vill vi bli bemötta och hur vill vi bli sedda? Det vi säger, skriver, delar och gör skapar allmänhetens bild av jägarkåren. Ska vi skapa förändring och komma framåt i jaktliga frågor måste vi se till att visa att vi är en grupp att räkna med; seriösa, ansvarsfulla och ödmjuka. Alla bär vi ett ansvar!
Den uppenbart ogenomtänkta fingerdansen över tangentborden är allt för vanlig och väldigt onödig. Ofta är det bättre att tiga än illa tala!
Madde
Fotograf: Laura Leyshon
Hösten 2018
Året går mot sitt slut och hösten 2018 kan sammanfattas och läggas till handlingarna.
Hösten startade med björnjakt med ett härligt gäng. Efter många dagar utan björnkontakt blev det tillslut jakt. Återigen gjorde gråhunden Grom och Martin Brenne ett fantastiks jobb och den tredje björnen på tre år fälldes på vårt område för detta ekipage!
Älgjakten har flutit på bra. Vår äldsta hund Abbe har gjort sin bästa säsong någonsin och levererat många fina ståndskall. Abbes (eller är det kanske min) största svaghet är inkallning… Den fungerar inte alls vilket kan vara ganska irriterande.
Taiga har kämpat på bra i höst. Den skadade tån som vi brottades med ifjol har hållit ihop. Hon är otroligt spårsäker och en klippa när det gäller att reda ut eftersök. Hon väjer inte för vatten, vilket har orsakat en del farliga situationer under senare del av hösten. I oktober tog hon och simmade efter älg i Hullsjön. Efter 1km simning kom hon tillslut i land, genomfrysen och helt utmattad. Benen bar inte och hon fick bäras till bilen och värmen. Detta avskräckte tydligen inte, en dryg månad senare gav hon sig återigen ut i vatten efter älg. Denna gång i kolsvarta mörkret och -7 grader över Indalsälven. Även denna simtur slutade som tur var lyckligt. Jag kunde hämta en utmattad Taiga med istappar i pälsen på andra sidan älven. Jaktlust finns det gott om i denna tik!
Casper är säker och har gjort en stabil höst. Tyvärr har han skadat sig i bogen och är sedan en tid tillbaka satt på vila.
Kullen, som i skrivandets stund är 8,5 månader, har alla visat gott gry. Bara positiva besked från valpköparna. Brink har redan levererat sin första älg, till husse Anders (och vår) stora glädje. Billan rev av sitt första ståndskall för någon dag sedan. Två timmars ståndskall och gångstånd är ingen dålig start. Känns mycket hoppfullt inför kommande höst. Ska bli otroligt spännande att följa kullens fortsatta utveckling!
Med detta önskar vi Er en God Jul och ett Gott Nytt År!!!
Madde och Göran
Hösten i bilder – Gott Nytt År!
En sammanfattning av hösten i bilder. Klicka på första bilden så får ni upp bildspel och full text. Håll tillgodo 🙂
Lyckad björnjakt 2017 med ett härligt gäng jägarvänner!
Hanbjörn 104kg.
Mäktiga djur!
Taiga levererade älg till Mange, första veckan i september.
Ko för Taiga, september.
Tre skrattande gubbar och en hund i ”Dodgen”. Synd att inte en bild kan förmedla ljud 🙂
Älg på ståndskall för Nero. Tack Rödsjöns jaktlag för bra samarbete!
Haveri på vår älgdragare ”Manicken”.
Abbe kan…men jag önskar att inkallningen skulle fungera lite bättre… 🙂 Kalv fälld på generalpasset ”Järnröret”.
Taiga skadade en tå under septermberjakten och hösten blev inte riktigt som jag tänkt mig för hennes del. Älskade hund
Jag hade förmånen att få coacha fram Jakob när han fällde sin allra första älg. Hundjobbet stod min lånehund under hösten för, Scott (Långsjönäsets Leo). Jaktlycka!
Lunchpaus under nybörjarjakten som vi arrangerade tillsammans med Jägarförbundet Indal-Liden.
Hullsjön-Västanbäcks jaktlag tillsammans med gästande nya jägare.
Alva tycker inte älgjakt är superspännande…minuterna efter bilden togs gick ko med kalv bakom ryggen på henne och mamman sköt inte…
Jaktprov. Jakt är jakt och man vet aldrig vad som ska hända. Denna dag skällde hunden jag dömde ko med kalv. Kalven bröt ena frambenet under provet och det slutade med att vi fick avliva den. Här satt jag och hundägaren Patrik och begrundande det inträffade efter provslut.
Vacker höstdag.
Ännu en vacker höstdag.
Älghamburgare över öppeneld. Mat tillagad ute är oslagbart!
Alva får en puss av Scott.
Jakt innehåller så oerhört mycket; spänning, trisstress, gemenskap, vänner, glädje, jaktlycka, misslyckande, förhoppningar, frustation och dessa älskade hundar. Vad vore jakten utan dessa ingridienser?!
Linus och Petra med tjur för Scott
Jag har haft förmånen att jaga med jämten Scott under hösten. En mycket trevlig och duktig hund. Tack Bosse för lånet!
Scott (Långsjönäsets Leo)
Glada gubbar 🙂 Sjöberg och bröderna Eriksson.
Alf och Thomas sliter med en kalv Anders fällt.
Taiga gjorde jobbet och Linus fick återigen böja fingret.
Taiga bjöd mig på en oslagbar födelsedagspresent när hon skällde stånd på björn i dryga timmen och jag fick se både björn och hund.
Snöig novembertur i Borga.
Nu väntar parning för Taiga och förhoppningsvis blir det valpar fram på vårvintern. Gott nytt åt på er!!!
Gott Nytt År!!!
Madde
En upplevelse jag sent ska glömma!
Morgonen är kall och klar, termometern visar på någon minusgrad. Jag stryker kopplet av Taiga som ilar iväg. Jag går sakta efter, det frasar under kängorna. Når en myr och stannar till, Taiga är längre ut på myren. Hon försvinner utom synhåll och jag står kvar och väntar. Minuterna går, förväntansfull njuter jag av stillheten.
Plötsligt bryts tystnaden av bestämda hundskall. Jag ler för mig själv. Tittar på pejlen, knappt 300m bort, ska det här verkligen stå? Hundskallen fortsätter eka, det står fast. En lyckokänsla sprider sig i kroppen, jag njuter av stunden. Kollar vinden, den är svag på syd. Funderar på hur jag ska angripa detta. Det kommer bli svårt men jag lovar mig själv att göra mitt bästa.
Börjar sakta gå fot om fot längs myrkanten. Tar mig in i ett parti med löv, sätter ner foten försiktigt försiktigt så jag till slut kan stödja på den och gör om proceduren gång på gång. Oändligt sakta går det. Lövet byts mot öppen tallskog. Här går det lite bättre, mossan är lättare att trycka till utan att det låter så mycket. Sneglar på pejlen, 150m. Siktar på en liten höjd en bit framför mig. Tar jag mig dit kanske jag kan ana något. Fortsätter att fot om fot sakta ta mig framåt. Når höjden, 80m. Den öppna tallskogen byts mot tät gran. Hör att det sakta börjar flytta sig ut mot myren intill. Får syn på en viltstig som jag tyst kan ta mig fram på. Kommer ut genom tätningen och myren öppnar sig framför mig. Här bär mossan så jag snabbt och ljudlöst kan ta mig fram, skönt. Tar några snabba kliv. Får syn på Taiga i sin röda väst där hon frenetiskt jobbar på. Förväntar mig vita älgben men får istället syn på björnen.
Där på andra sidan den frusna myren står Den, i skenet av solen som precis tagit sig upp över trädtopparna. Detta ögonblick kommer jag för alltid bära med mig. Fantastisk häftigt och vackert!
Jag stöter. Går fram och studerar spåren. Tänder en tjärvedsbrasa, dricker en kopp kaffe och njuter!
Magiskt!
Madde
#metoo
Hashtaggen #metoo är högaktuell och man kan på sociala medier läsa massvis av historier där kvinnor berättar om övergrepp och/eller sexuella trakasserier de blivit utsatta för. Nedslående läsning men positivt att problemet kommer fram i ljuset! Förhoppningsvis bidrar det till att öppna ögon och till förbättring.
Själv har jag aldrig fysiskt blivit utsatt för något men en händelse som jag direkt kom att tänka på är denna;
Jag tror året var 2006. Jag hade dragit ihop en jakt enbart för tjejer. Några av oss testade att vi hörde varandra i radioapparaterna. Plötsligt kommer en mansröst in på radion och säger med hotfull stämma: ”Håll käften. Småfittor ska inte vara i skogen!”.
Vad gör man? Vad säger man? Chockad. Mållös. Under dagen kom ytterligare några kommentarer från samma stämma, uttalandena var allt annat än trevliga.
Jag tog kontakt med min far och vi åkte tillsammans och konfronterade jaktledaren i det jaktlag kommentarerna kommit ifrån. Jaktledaren förnekade att han hört något och sade sig inte ha en aning om vem som kunde ha gjort uttalandena. Besviken och förödmjukad gick jag därifrån. Det är klart att han visste!
Typerna som håller idioterna om ryggen, förminskar, förnekar, tiger gör mig nästan mest förbannad! Hur svårt ska det vara att stå rak i ryggen och göra rätt?
Det jag här berättar är inga sexuella trakasserier eller något övergrepp. Eller någon form av övergrepp är det kanske, verbalt övergrepp? Det är i alla fall ett skrämmande synsätt på kvinnor. En obehaglig upplevelse och jag kände en tid efter detta en väldig olust att jaga i närheten av denna mark.
Jag tror att vår viktigaste uppgift är att uppfostra våra pojkar till empatiska, ödmjuka killar som inte skulle drömma om att behandla en tjej illa och som vet att ett nej är ett NEJ.
Respekt!
Madde
PS. Läs gärna inlägget ”Störst går först” också DS.
https://blandalgarochskog.com/2017/03/15/storst-gar-forst/
Älgjakt för nya jägare
Förra helgen arrangerade Jägareförbundet Indal-Liden, tillsammans med oss i Hullsjön-Västanbäck jaktlag, älgjakt för nya jägare.
Hullsjön-Västanbäcks jaktlag tillsammans med gästande nya jägare.
Samling skedde i Västanbäck på lördagseftermiddagen. De nya jägarna trillade in en efter en och installerade sig i stugan. Därefter gick vi igenom jakt-PM, säker vapenhantering och information inför söndagens jakt.
Genomgång inför söndagens jakt.
Lördagskvällen kröntes med en fantastisk middag tillagad av Jonas Engman och trevlig samvaro. Det var ett gäng förväntansfulla och lite pirriga jägare som senare kröp till kojs.
Jonas förbereder förrätten.
Varmrätten 🙂
På söndagsmorgonen anslöt ordinarie medlemmar i jaktlaget. Ordinarie lag och de nya jägarna delades in i två grupper, grupp syd med mig som jaktledare hade lagets södra jaktområde till förfogande och grupp nord, med jaktledare Anders, jagade på den norra delen.
Passen lottades och hundarna släpptes. Efter en inte allt för lång väntan hördes skott eka och nya jägaren Emil rapporterade att han fällt en tjur, grattis hälsningarna haglade. Ytterligare några rapporter om älgobservationer trillade in på radion.
Emil med sin fällda tjur.
Jag och jämten Skott hade nya jägaren Jakob som följeslagare på morgonen. Efter en stunds väntan kommer upptaget och jag ser i pejlen att det går i riktning rakt mot oss där vi står vid en hyggeskant. Jag säger till Jakob att kolla så att han ser ordentligt i siktet då det var rejält blött i skogen. En kviga blir synlig och vinklar upp bredsidan. ”Ok att skjuta” viskar jag till Jakob och han släpper skottet. Ingen nämnvärd reaktion på älgen som travar uppöver så jag uppmanar att skjuta ett skott till. Älgen tecknar rejält och försvinner in i skogen. Hunden stannar till strax innanför där vi sett älgen försvinna. Vi går fram och konstaterar att älgen ligger och Jakob har skjutit sin första älg. Jaktlyckan gick inte att ta miste på! Otroligt roligt att få vara med när en ny jägare fäller sin första älg 🙂
Jakob tillsammans med Skott vid sin allra första älg.
Efter stök med älgen går vi vidare in i såten och släpper Skott på nytt. Ytterligare ett upptag kommer men den älgen lyckas slingra sig förbi passkedjan och ut ur området.
Vi bryter morgonens jakt och tar, tillsammans med de nya jägarna i grupp syd, ur Emils älg. En viktig kunskap att ha som jägare och som det behövs lite träning för att behärska. Älgdragaren ”Manicken” fick jobba hårt för att transportera fram de fällda älgarna och bidrog till ett och annat skrattanfall.
”Manicken” fick slita.
Med älgarna ute ur skogen samlades hela gänget för lunch som Jonas tillagade över öppen eld. Återigen fantastiskt gott!
Lunchpaus.
Eftermiddagen bjöd på mer jakt och hundskall men inga ytterligare älgar fälldes.
Det var ett nöjt gäng nya jägare som packade ihop och drog sig hemåt med nya erfarenheter i bagaget.
Det gästande gänget nya jägare.
Jag kan konstatera att jag tillhör ett fantastiskt jaktlag som är otroligt öppna och samarbetsvilliga. Stort Tack för att ni ställde upp och tog hand om våra gäster på ett utomordentligt sätt.
Glädje och gemenskap får sammanfatta detta lyckade arrangemang!
Madde
”Älglösa” är bra terapi
Nu är jag less, så oerhört less.
Taiga har varit halt i en vecka, jag har böjt och klämt och töjt i henne men inte hittat något. Var in till veterinären i onsdags. Hon var halt när vi åkte in, på plats hos veterinären visade hon inga tecken på hälta och ingen skada kunde hittas, väl hemma igen var hon lika halt som innan. Väntade några dagar till men det blev inte bättre. Åkte tillbaka till veterinären igen och efter mycket sökande kunde det till slut konstateras att hon har en skelettskada i en tå beroende på ren och skär otur. Domen; 2-4 månaders total vila!
För många av er behöver jag inte skriva ett ord till. Jag for hem, gick och gömde mig och grät så snoret forsade.
Efter att ha snorat klart tog jag och tittade på några avsnitt av Småstadsliv och ”Älglösa” jaktlag, mungiporna for oundvikligen upp en nivå och jag kunde se något ljusare på tillvaron. Det hade kunnat vara värre, men det känns ändå väldigt tungt!
Det är svårt att beskriva hur mycket jakten och hundarna betyder. När en sådan här sak händer och man ser hela hösten tillsammans med Taiga segla bort är det lätt att hålla sig för skratt. Och när jag analyserar min egen reaktion inser jag vilken oerhörd stor del jakten och hundarna är i mitt liv. Obeskrivligt!
Nu har vi som tur är Abbe som är pigg och frisk men det var Taigas utveckling som jag mest sett fram emot att följa denna säsong. Hon är tre år och har utvecklats fint i skogen. Vi var uttagna att representera Västernorrland i länskampen i oktober och det har jag såklart sett fram emot, av detta blir det nu intet.
Jag ska bryta ihop ett tag till sen är det bara att försöka se framåt och komma igen. ”Älglösa” är bra terapi!
Madde
Sättnaskogens 